Aftonbladet – 17 juni 1856, sida 3

KOTA VI, BIUPIB PI UVER: H Baarne fra den fjerne Kyst i Over salte Strömme, i Hilse vi med Sangens Röst Nordens Kvinder ömme: Verer hilset her i Kveld I, som gav vor unge Sjal Sine bedste Drömme. G. Rode. — Afskedet från Stockholm. ag. Emellan kl. 11 och 12 i dag på förmiddagen samlades de norska studenterne på Gustaf j Adolfs torg, der de framför Gustaf II Adolfs stod sänkte sina fanor och afsjöngo följande af professor Welhaven författade sång för Sverges minnen, hvaraf äfven tryckta exemi plar utdelades. SANG PAA GUSTAF ADOLFS TORV. Midt i de nye Slegter og: Tider Skinner det Svundnes Glorie frem; Tyst over Dögnbevzegelsen skrider Heren af Aander i Mindets Hjem. Aandesyn i Lys af Bedrifter, Liv, som aldrig zeldes og skifter, Meegtigt du bryder Glemselens Sky, Hezever de Drömmendes Blik paany; Snart har du Solstraalen, snart har du Lynet, Og Folkets Sjel er i Glöd ved Synet. Mindets Hjem ved Mezelarens Strande Stemmer til Alvor Nordboens Hu; Glandsen, der steg for studsende Lande, Dveler blandt disse Mure endnu. Id, der dybest i Folket ulmer, Haab, som i etstore Slegter svulmer. Tolket i Mindernes Glands det staaer Her, hvor Svea sit Blik opslaaer. Stands da, du haabfulde Ynglingeskare, Lad Mindets Syner sig aabenbare! Storheds Aander, Vidner for Norden, Dybt vi fornemme her Eders Kald; Offret, vi skylde Fzdrenejorden, Maales i Eders skjoldhengte Hal: Ei blot Kraft, som i Haab besynges, O, men Liv, som i Daad forynges, Liv med Kjerne fra Heltes Old, Rigt, som det, J har skrevet paa Skjold. Signer vor Higen, naar Norriges Faner Hos Sveas flyve paa Zrens Baner! Efter sången ropades af norrmännens anförare Lefve Sverges ärorika minnen,, hvarpå ett skallande niofaldigt hurra höjdes af studenterne. Under tiden hade ett större antal äfven af danske och svenske studenter samlat sig på torget, och då konungen händelsevis härunder kommit farande öfver torget upp till slottet, beslöt man i bast att helsa H. M:t med. en afskedssång, för hvilket ändamål hela tåget, norske, danske, lundensiske och upsaliersiske Istudenter blandade om hvarandra arm i arm, gatte sig i rörelse öfver norrbro uppför lejonIbacken till borggården, med fyra fanor svajande i spetsen. På borggården, dit H. M:t konungen efter en stund nedkom, afsjöngs .den svenska folksången, åtföljd af lifliga letverop, hvarefter konungen syntes enskilt sam.tala med en och annan af studenterhes anförare. Tåget begaf sig derefter tillbaka öfver norrbro och tog vägen till Skep; sholmen, dit en mängd andra studenter under tiden redan hade begifvit sig åkande, till en stor del åtföljda af sina värdar. De båda vikingafartygen Ganger Rolf och Hekla lågo förtöjda på andra sidan Skeppsholmen midt emot Djurgårdslandet. En stor menniskomassa hade samlats på .Skeppsholmen och en ännu vida större på Kastellholmen, hvars sluttande stränder och backar mot Djurgårdssidan nästan alldeles betäcktes af menniskor, företrädesvis damer. Ifrån fönstren på Skeppsholmen kastades blommor på de förbitågande eller farande, och ännu ur vattnet kring fartygen såg man studenterne uppfiska sådana. Fartygen; som lågo med aktern vänd mot Jand, erbjödo en särdeles vacker och liflig anblick med studenterne dels samlade i täta mässor på akterdäcken, der de vexelvis uppstämde sånger och hurrarop, dels äfven sittande i vanterna och der svängande sina mössor. En icke mindre vacker tafla erbjödo såväl Skeppsholmens som Kastellholmens stränder med folkhvimlet af herrar och damer, som än med hurrarop, än med hattarnes svängande eller näsdukars viftande besvarade afskedsropen från fartygen. Bland de sånger, som afsjöngos, uppfångades följande, hvaraf tryckta exemplar i mängd utkastades från Hekla. TILL AFSKED. Med Ankret heist fra Sverigs Kyst Vi nu mod Hjemmet drage; Snart er af Ungdomsstevnets Lyst Et Echo kun tilbage; Men Tonerne, som her sig svang Med Broderbjertets fulde Klang, De blive aldrig svage. De fölge os paa Veien vid Som Runer paa vort Verge, Naar vi skal staae Ideens Strid Mod Jetter og mod Dverge; Om Bjerge taarnes mod vor Sag, Vi före Troens Kors i Flag, Og Troen flytter Bjerge. Og föres vi af Lifvets Vind Dybt ind mod Hverdagskrogen, Stockholms og Upsals Höitids Skin Skal lyse gjennem Taagen; Og Ynglingen skal blive Mand, Hans skjönne Dröm skal blive sand, Og Verden see den vaagen! 0. Kleckan Y, till 2 syntes allt vara klart och Gapger Roli, började sätta i: gång, men blef iter stående. Ett tåg ifrån Hekla hade fastat nti Gancer Ralfs nranallar nanh förarenla