DEN SKÖNA GABRIELLA ), AF AUGUSTE HAQUET. FEMTE DELEN. IV. Mötet. Uti denna, i anseende till kylan väl tillslutna bärstol suto tvenne qvinnor, hvaraf den ena, hvilken var insvept i dyrbara pelsverk, förskräckt lutade sig emot den andras axel. De skulle just titta ut för att försöka igenkänna den öde trakt, hvarest de befunno sig, då en högväxt many med djerf hållning, hastigt kom ifrån gatans motsatta hörn och utan tvekan skyndade emot bärstolen, hvars gardiner han med-så ringa artighet och granlagenhet fråndrog, att de begge fruntimmerna ej kunde återhålla ett svagt skri. Hvem är ni?... hvad vill ni? frågade denena: med osäker röst. Jag är, fru markisinna, den person, som gifvit er den underrättelse; för hvars skuld ni nu är här; och om jag ökat min djerfhet genom att på detta vis nalkas er, har det endast skett för att fullborda nitt verk. Det, som jag haft äran tillskrifva er, var långt ifrån fullständigt, och ni bör äfven ha funnit det dunkelt. Jag tror verkligen, svarade den af de begge qvinnorna, som den okände kallat markisinna, att jag ej förstått detta bref ... Och ändå har ni kommit. Det stod att jag borde begifva mig till 4) Se A. B. n:o 54. 66, 57, 59, 60, 62—68, 72, 74, 75—78, 81—90, 92, 100, 102, 103, 105—108; 110, 112—114, 116—119, 122—133 och 135.