Aftonbladet – 14 juni 1856, sida 2

ien större och mindre. DREADS Ikandinaviska Studentmötet. Besöket i Halmar: Ehuru vi redån efter muntliga berättelser vf deltagare redogjort-För: det hufvudsakliga örloppet. vid detta besök, meddela: vi här såom tillägg ett utdrag ur ett bref från en af våra korrespondenter, som lemnar några närnare underrättelser derom: Kalmar den 10 Juni 1856. I I Kalmar har i dag en. verklig folkfest blifvit firad; Redan : tidigt. på morgonen. voro vallarne beklädda med skandinaviskt: sinnade nän och qvinnor, som längtade att åtminstone få se röken, från de väntade gästernas ångare. De behöfde ej länge vänta. Redan 6 på morsonen syntes den första molnstoden, och en imma senare den andra. Det var. Ganger kol och Hekla. En deputation af 12 persoer fa till mötes en half mil till sjös å ångbåten Louise, helsade dem med en redsida eller två, och tillråpade dem ett jvälkomne till Kålmar), som besvarades med kraftiga hurrarop. Louise lade sig derefter vid sidan af Rolf, tog. dess besättning ombord och förde, dem till bryggan, det de landstego under folkmassans jubelrop. På samma sätt landsattes Heklas manskap. Hela städen var ou i rörelse. Handeln låg nere. Slamret på verkstäderna tystnade. Gatorna -hvimlade af en brokig folkskara såväl från staden som landet. Flera possessionater, prester och-embetsmän från landet hade tidigt på morgonen infunnit sig och anmält sig som deltagare i festen. Allt andades glädje och deltagande för våra unga gäster. Så snart första afdelningen, som hufvudsakligen bestod af norrmän, blifvit landsatt, ledsagades de af utsedde värdar till. kyrkan och derifrån till det gamla. slottet. Unionssalen beträddes under hurrarop. Endast minnet talar der, ty ingen prydnad, om icke några nästan utplånade ornamenter i fönsternicherna, finnes qvar. Måhända har ock ingen annan prakt der funnits, än: den; som kunnat åstad kommas genom gyllenläderstapeter, som upp hängts och nedtagits vid högtidliga tillfällen. Derefter besågos de s k. kungsrummen, 4 till antalet, med dekorationer ifrån Gustaf I:s, Erik XIV:s och Karl. X:s tider... Det mesta der är visserligen af tiden ocK okynnet förstördt, men man. gladde sig åt, att ändå så mycket återstod, att man kunde få en klar föreställning af hvad det varit. Takoch väggpanelningarne från Erik XIV:s tid väckte isynnerhet uppmärksamhet, emedån de: vittna ej endast om ett utbildadt konstsinne, utan. äfven om en ovanlig konstfärdighet. Största delen af dessa prydnader, såväl de med olika träslag inlägda panelningarne, som de fritt framästående, takorneringarne, föreställande frukter, blad, blommor my, m., äro utarbetade med en finhet och fulländning, som sällan finnes hos granlåterna på en athenienne. Dessa rum skola nu restaureras, och de dyrbaraste ornamenterba. voro: ej tillgängliga, emedan de äro nedtaäghe och inpackade för att försändas till Stöckholm, der de skola kompletteras och befrias från detyhölje af damm och. mögel, som nu betäcker dem. På slottets borggård voro slutligen alla samlade; och ett och annat sångstycke -afsjöngs inom och under de gamla murarne, som fordom genljudat.af mindre harmoniska skandinaviska: toner: : Derefter :begafi man sig till Rostad: park; der :en enkel frukost var anordnad, och der skålar föreslogos till. välkomst: för Danmark; för Norge, för Lund, för Dan marks-kontngy för Skandinavien; och der flera för tillfället författade verser framsades och tryckta utdelades. På de resandes-vägnar talade, Welhaven; Rohde, i Ploug, Blomstrand och Miller. De sist uppträdande talarne hade här,som Vanligt, svårt, att få ljud, ty umgänget .mellän värdarne och deras gäster blef med hvarje minut allt diftigars. Måöga bekantskar per ingingos, många meddelanden lemnades, kohversationen var särdeles lNiflig isynnerhet med norrmännen, hvilka mån så fullkomligt förstod; Damiernä:deltogonlifligti glädjen och! mången af de tillbedjänsvärda hemförde Handen full af visitkort, som de erHållit i utbyte mot en narciss eller tulpan. Klockan 1 -började man tågaraf till hamnen. Staden genomitågades under fortsatta helsningar och hårrarop af våra: gäster. Gatorna hvimlade åter af menniskör, alla fönster voro fulla af