Aftonbladet – 12 juni 1856, sida 3

knifstygn, som fröken dEntragues i framtiden nog torde hedra oss med. Jag för min del är beredd. på dem; emellertid är dosan i säkerhet på mitt bröst, jag svär det. För att nu ytterligare bevisa dig mitt rediga tillstånd; vill jag påminna dig om att jag i afton har vakt och således måste lemna dig... Säg, vill du uppfylla en nyck, som just nu fallit mig in ? Gernax Låt mig få åka till högvakten! betänk hvad jag bar tråkigt, medan du sitter här framför!en munter brasa... ack! det skulle vara så toligtatt få åka till Louvren!... Säg! får jag! viga in din nya vagn, min prins?... men jag: vill ha fackelbärare med! ,Får gå för både vagn och fackelbärare, sade Espeårance, som återfått hela sitt goda lynbe genom Pontis oemotståndliga glädtighet och lif. Har ni hört; både fackelbärare och vagn!, skrek Pontis till en lakej. Och i morgon, mösseigneur, min vän, skola vi-sätta upp ett så lysande festprogram, att sjelfva gatstenarne skola hoppa upp och dansa. Ehn qvarts timma senare rullade verkligen Pontis helt vördigt i vagn till Louvren, midt ibland -ett-ofantligt tillopp af menniskor, hvilka vid åsyren af denna sällsyntbet upphäfde så höga jubelrop, som om en kejsare passerat. 5 Espårance drog vil sin väns afresa på sig en tjock pelsfodrad kappa och skyndade uti de af månen herrligt upplysta alldernaj FS: I detta ögonblick syntes en bärstol på gatan ide la Ceresaie, der den snart försvann i skuggan bakom arsenalpassagen, ungefär tjugo steg från Esperances hus. (Forts. följer.)