Aftonbladet – 12 juni 1856, sida 3

Esperance, så kan du gifta dig med alla... dessa förtjusande varelser ... Med alla? Du kan åtminstone välja efter behag... Ack! hvilket lif!:..: hvilken obppbörlig fest!... hvilka promenader? ... Esperance, du har de vackraste hästar i verlden. Verkligen ? Qvinnor äro alldeles galna i bästar... skynda dig att visa dina hästar förde sköna... och du får allt hvad du vill... Sambioux, med rett ansigte som ditt, skulle jag, min själ, inte låtaren enda andas i lugn... jag skulle vilja se bela bataljoner döda sig utanför min port, i förtviflan öfver min köld, min trolöshet.,. Himmel!s hvilka scener!... Emellanåt bör du också bjuda hit några karlar, för vinernas skull begriper du... Du: måste illuminera hela huset... du måste ge baler . .. maskerader! . .. Gudar! om jag vore i ditt ställer Esperance, skulle min boning snart blifva så berusandeyförtjusande, gudomlig, att den sköna Gabriella redan i morgon dag skulle lemna konungen af Frankrike för mig I Espårance reste sig, blek och med rynkade ögonbryn. å Håll, olycklige, sade han dystert, du är. drucken. R Den bestörte Pontis höll på att släppa glaset, som han just ämnäde föra till sina läppar. Jan, upprepade Esperance, ni har druckit allt för mycket, min käre Pontis. Det är ert vanliga fel, och då hufvudet är borta, talar ni både hit och dit. Det passar sig inte för en kunglig gardist att tala lättsinnigt om sin monark och de personer, hvilka han hedrar med sin tillgifvenhet... betjeningen kan ju höra allt hvad ni säger ... Det är sant, stammade Pontis okonstladt,