Aftonbladet – 12 juni 1856, sida 2

Ah! utropade Espårance, nu förstår jag allt:;.. Jag var en dag i Saint-Marcus-kyrka, hvarest jag under flera timmars tid lättjefullt utsträckte mig på en bänk, med ryggen stödd mot en af korets peläre, lycklig öfver att i .ro kunna drömma och bedja; en målare arbetade midt emot mig, jag trodde naturligtvis att han kopierade någonting ...en mängd vördnadsfulla åskådare omgåfvo hans staffli, och jag hörde flera bland dem uttaia det illustra namnet Porbug.n Der ha vi nu dagna gåta upplösty, sade Crillon. Glöm ieke hvad brefvet vidare sagt! Vi äro allena och kunna följaktligen handla fullkomligt ostörda. Hvad menar ni? Jag förmodar att denna salong är det rum, på hvars spisel köpebrefvet och nycklarne skulle ligga i en koffert. EspÅrance närmade sig leende spiseln. Den ciselerade nyckeln öppnade ganska riktigt den derpå stående lil:a kofferten. rillon och hans skyddsling funno deri en pergamentpacke, hvilken i behörig form tillförsäkrade Esperance eganderätten till huset och tomten. Under dokumenterna låg en nyckelknippa; hvarje nyckel bar sin etikett. Ordet kassakista föll Espårance först i ögonen. Det måste vara detta jernbeslagna rosenträdsskrin, sade Crillon, Alldeles,! utropade Espårance, hvilken passat in nyckeln. Skrinet innehöll en mängd små påsar, alla med påskriften: Tio tusen ecus. : Harnibieu! utropade chevalieren utom sig vf beundran, om kungen hade lika mycket! Espårance yttrade ej ett ord. Hans sinnesörelse nästan qväfde honom. Han lemnade kyndsamt detta rum och genomgick med chevalieren gallerierna, salarne, kabinetten I