Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 3

Ni inser, min herren, fortfor borgaren, förtjust öfver den uppmärksamhet hvarmed hans berättelse afbördes, konungen gär in till Zawet på gatan Lesdiquicres, ingenting är naturligare... men medan alla tro honom: hos sin vän florentinaren . .. Vidare . .. vidare. Så är han i allsköns lugn hos den vackra damen på gatan de la Cerisaie.., på det viset är alltid skenet räddat. Men markisinnan de Monceaux bor vid gatan du Doyenne helt nära Louverniy utroCrillon, när hon icke bebor detta slott. i ser således att konungen ingalunda behöfver bygga något hus här på gatan, för att kunna besöka henne. : Också menar jag icke den sköna Gabriellan, svarade borgaren, illparigt blickande, Kungen är en dugtig flickjägare... som ganska godt skulle kunna skaffa sig tio dylika hus... nå, inte ondt i det... hvarföre skulle icke den beskedlige monarken roa sigl... Det riktigt klier i mina fingrar af begär att få piska upp den der gynnaren, sade Crillon sakta till Espårance, hvilken hela detta samtal i hög grad misshagat. Men .under allt detta prat, hvilket församJat en för detta stilla qvarter ovablig mängd menniskor framför det nya huset, öppnades degs port, och en livreklädd, fullt väpnad portvaktaren utstack nyfiket sitt hufvud. Vid Espårances åsyn utstötte han ett skri af öfverraskning, och skyndade fort nt på gatan. Derefter närmade han sig den unge man nen, och helsade honom med alla tecken af den djupaste vördnad. Hvad gör ni? frågade den förv? rance. Jag öppnar porten, svarade denne mar: Hvarföre?... stammade Crillon.