Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 3

Det här låter bran, sade Espårance sakta, stötande till Crillons armbåge. Huru, vet man icke hvem som rår om det ? fortfor chevalieren. Ett dylikt monument hedrar ju hela trakten häromkring!... det har väl icke rest sig af sig sjelf heller, harnibieu ! Åh nej, sade en annan med ett tvetydigt leende, men om man också vet, och icke törs säga hvad man vet, så kommer ju det på ett ut. Åh inte är det värdt att vara så tystlåten af sig, min gode herre... afbröt Crillon, se så, sjung nu ut med hvad ni vet; jag är en beskedlig karl, som ni kan ha fullt förtroende till. Det tror jag nog, och för resten så är en förmodan hvarken någon synd eller något majestätsbrott. Måtte det ! Hvad fan kan han mena med sitt majestätsbrott ? hviskade Espårance. Jo, mina bäste herrar, fortsatte den värde borgaren, hvilken brann af begär att få sprida ut sin lilla nyhet, det sägs... det pästås — jag vet det visst icke — men det försäkras allmänt, att detta hus... Ni retar min nyfikenhet alldeles obarmhertigt, min bäste herre., : Jo, det sägs, att detta hus är bygdt för konungen. Aj! utropade Crillon, betraktande EspåTrance. Men hans majestät har ju sin Louvrex, inföll den unge mannen. Inte för att herbergera sina älrkarinnoro, sade borgaren, då deremot här, endast två steg ifrån Zamet, hans gode vän och kamrat. :. Ja, afbröt Crillon, hans kamrat Zamet., Det här artar sig alldeles förtröffligt,, hviskade han i Espeårances öra.