månadernas sparpenningar. Jag hoppas att ni skall finna detta hem i er smak och godhetsfullt gilla: de mått och steg jag tagit. Ni finner uti en liten koffert, i ett af rummen, köpebrefvet och alla de öfrige nycklarne, hvilka blifvit ditlagde af er trogne tjenare Guglielmi. Då läsningen var slut, släppte Crillon brefvet; Esperance och han betraktade hvarandra en stund stillatigande. Det vore väl fan ! utropade Crillon slutligen, tror ni på historien. : Ja visst ... och hvarför icke? svarade Espårance och betraktade den lilla cicelerade nyckeln. Nå, kanhända, . . som sagdt, hvarför icke . . . gatan de la Cericaie ligger icke långt härifrån . . . det måste vara bakom gatan de Lesdiguieres, hvarest Zamet har sitt hotell... ni vet, Zamet, den italienske financieren. Jag vet, sade Espårance, skulle ni ha lust . .. ä och å hus! Att gå och se på ert hus!... ja visst, ja brinner af otålighet. J dan Så låtom oss då gå, herr chevalier. Min hatt och min värja! ropade hjelten med stentorsstämma ; se så, fort framåt, harnibieu! , . . IL Glädje och fester. Gatan de le Cerisaie gränsade på ena sidan till gatan du petit Muse, på den andra till en del af arsenalen, och parallel med gatan Saint Antoine, afskars den i dess högra hörn, af den lilla gatan Lesdiguisres, hvarest den rike financieren Zamet åt sig låtit uppresa ett hotell, hvars praktfullhet allmänt omtalades. Detta i dag nästan försvunna qvarter visade år 1594 många rester af forntida storhet