Aftonbladet – 11 juni 1856, sida 2

ger hufvudet, och om man törs tro sqvallret, så tager han redan sina mått och steg ... Att afskeda fru de Liancourt...? . Kalla henne icke längre så. Hon är markisinna af Monceaux sedan lilla Caesars födelse; ... ni skulle se den lilla pilten ... det är ett förtjusande: barn. Nå, jag säger visst icke att konungen ämnar afskeda sin Gabriella, tvärtom, han älskar henne med passion, men det hindrar honom icke ifrån vissa små snedsprång ... och ändå är markisinnan skönare än alla andra... ack! hvad hon är skön... hon har aldrig varit mera hänförande ... Men, herr chevalier,, afbröt Esperance lifligt, låtom oss nu. tala litet om den hedersmannen Pontis... Har han glömt mig ?o Han glömma er!... nej, visst icke... men sedan ni är borta, har den vildhjernan återtagit sina förra vanor... nå, det oupphörliga kriget kan väl tjena honom till någon ursäkt; ty under konung Henrik föder det fördömt illa sin man... vatten räknas till och med bland sällsyntheterna i hans läger. Desto bättre för Pontis, om han i stället får vin, sade Espårance leende. Hvad han icke-får, tager han... föreställ er, den skälmen förstod till och med att snoka upp flera vinbuteljer i Artois, der de knappast stodo att få för guld... Åh, den käre Pontis är en väldig buteljjägare!... 1 sanning, Espårance, det skulle vara ett verkligt barmbertighetsverk af er, att gå in vid gardet; betänk hvilken ypperlig menniska ni skulle göra af vår daupbingare... han älskar er... han fruktar er... er vilja är hans lag... För min och hans skull, gå in vid gardet. Jag besvär er, herr chevalier, tala icke mera om denna sak; mitt parti är oåterkalleligt fattadt, sade Espårance mildt. Allt hvad ni sagt mig har i hög grad förvånat mig,