Aftonbladet – 10 juni 1856, sida 3

Sundsvall d.4 Juni. Å kronobriggen Nordensköld, som i slutet af förra veckan anlände till vår hamn, inträffade den olyckshändelsen, att en jungman å densamma, Gustaf Ferdinand Engström, nedföll från märsrån till däcket och dervid så illa skadade sig, att han efter några timmar afled. Han var endast 22 år gammal. Gefle den 4 Juni. Vår nyöppnade sjöfart visar sig redan synnerligen liflig: hamnen och reiden visa sig nästan fylda af fartyg. Ett stort amerikanskt fartyg med bomull för Strömsbrobolagets räkning har anpländt från Neworleans, flera hafva kommit från England med hvarjehanda jernvägseffekter, slutligen en holländare med sin genever. — Den 5 Juni. Måndagen den 26 sistlidine Maj på eftermiddagen begåfvo sig förre kolaren Per Ersson, hans son Anders Ersson och hans bror f. gardisten Berg i Kultebo, Söderala socken, ut på hafvet för att vittja laxnät. Per Ersson och Berg rodde. Anders Ersson styrde. Af enstorstörtväg kastades P. Ersson och Berg ur båten, hvarvid årorna medföljde. Anders Ersson såg fadern och farbrodern kämpa med vågorna, utan medel att kunna rädda dem. Förgäfves sträckte ban åt dem styråran: han nådde dem icke. Båten dref åt landet. Ett och annat nödrop hördes, hvilket snart öfverröstades af bränningarne. Under den ögonskenligaste lifsfara lyckades det Anders Ersson att komma i land på en s. k. rabb. Men denne var kringfluten af vatten; Anders Ersson gjorde sig ett skjul af den sönderslagna båten, hvarunder han sökte värja sig för kölden. Förgäfves! Den blef allt svårare. För att icke förfrysa började han, likt Ixion, vältra stenar fram och tillbaka på rabben och ropade emellanåt, så mycket han förmådde, på hjelp. Omkring kl. 12 på natten kom också denna. Hans hustru, orolig öfver fiskrarnes långa bortovaro, hade nedgått till stranden och hört mannens rop. Med grannarnes hjelp befriade hon sin Anders från bans farliga belägenhet, men P. Ersson och Berg funno sin graf i vågorna. Liken äro, oaktadt flera gånger verkstäld draggning, icke igenfunne. Falun. Från Särna skrifves af den 26 Maj. I dag sköts på stranden af Särnasjön, ej långt från prestgården, en brushane (Machetes pugnax, Nilss.). Den skjutna fogeln, en hane, är 11!, tam lång, mellan vinspetsarne 22!, tum, hvarje vinge från leden 7!, tum, stjerten 2, tum, näbben drygt 1, tum. Halskragen är guloch brunspräcklig med tre hvita fjädrar straxt under nedernäbben; denna krage är särdeles yfvig och betäcker, då han slås ned, hela bröstet, hvilket bevisar att den skjutne hör till äldre hanarne. Nackkragen är blåsvart, litet stötande i grönt, och vida mindre yfvig. Vårtorna i ansigtet aro närmast näbben gula, öfver och under ögonen röda eller starkt brandgula. Kroppens sidor svarta med några få spräckliga fjädrar, magen hvit med några spräckliga dun, undergump och undre stjerttäckare alldeles hvita. Vingpennorna, med hvita spolar, äro svartbruna af jemn färg. Ryggen spräcklig, fjädrarne svarta med gulhvita kanter. Behen af jemn brandgul färg, nakna ända till 1!, tum -ofvan knäet. Näbben rödbrun, nästan köttfärgad. Enligt Nilsson är brushanen en flyttfogel, förekommer mest på slättbygden i Skåne, har ock blifvit skjuten vid Löfsta i Upland samt sedd) af Nilsson vid Saltenfjord i Norgel; men i det inre af landet träffas han sällan eller aldrig,. Då fogeln således synes helst hålla sig i hafvets närhet, är underligt att tvenne — de voro hane och hona — förirratsig ända hit till fjellbygden. På honan har jemväl blifvit lossadt ett skott, som dock misslyckades. Försök skall göras att uppstoppa den fällda hanen; han ser respektabel ut med sin präktiga halskrage. — — Åmål den 3 Juni. Den 28 sistl. Maj tilldrog sig den sällsynta händelse att man på morgonen varseblef en svan, simmande uti den en och en half mil härifrån belägna sjön Sjö. Oaktadt folk bade infunnit sig vid stränderna, för att betrakta det sköna djuret, tycktes det ej visa särdeles rädsla, utan uppsteg emellanåt på en nära vid land liggande holme.