Aftonbladet – 10 juni 1856, sida 2

garne, som stundom vill göra sig gällande från de öfre raderna. Såsom ett eget drag af publikens nyckfullhet förtjenar likväl antecknas, att under det hr Ander eljest vanligen hvarje afton vid sitt första framträdande helsas med handklappningar, så blef han just den afton, då han hade afstått hela sin recett till välgörande ändamål och då det synes, som om han företrädesvis redan såsom menniska hade förtjenat ett uttryck af tacksamt bifall äfven innan han öppnat sin mun till sång, emottagen med — stum tystnad. Fru Samson såsom Hedvig, Tells maka, uppbär denna rol både genom sång och spel på ett ganska förtjenstfullt sätt, fastän något mera styrka i rösten vid några tillfällen kunde erfordras, Fru Strandberg spelar Jemmy, Tells son, med en liflig och nyanserad mimik, hurtighet och abandon i hållning och åtbörder samt derjemte ett rent musikaliskt uttryck i sången, hvilket allt icke kan undgå att tillvinna henne ett lifligt och förtjent bifall. Hr Willman är en förträfflig Walter First, och hans djupa, fylliga basstämma är af en högst utmärkt effekt uti trion i andra akten. Hr Stenhammar, som nu är återstäld från sin sjukdom, förtjenar erkännande för det sätt, hvarpå han sjunger fiskaren Ruodis lilla parti. Hr Haglund är lyckligt maskerad som Gessler, men borde af denna rol kunna göra långt mera, än nu sker. Hr Sandström, såsom den gamle Melchthal, hr Lundbergh, den flyktande herden Leuthold, och hr Dahlgren, befälhafvare för Gesslers knektbop, röja alla ett lifligt bemödande att göra sitt bästa. Orkestern, under hr Foronis ledning, löse! sin uppgift på ett berömligt sätt. Med erkännande af den förtjenst, som äf von nedlägges i balletten af dem, som utför: den förnämsta solodansen, mäste man likvä önska, att den öfriga kåren ätminstone lärd Åsig att taga sina steg något bättre i takt, äl