skedsansokan. -— Aliven 1 Kanada har. ministeren, som stannat i minoriteten i öfverhuset, ingifvit sina afskedsansökningar till generalguvernören. Palmerska Förgiftningsmålet. (Forts. från lördagsbladet.) i Derefter började den anklagades sakförare, advoka: ten Shee, sitt försvarstal, som räckte i 8 timmar. Han. började med ett försök att ådagalägga, det Palmer i ej haft att vänta någon fördel af Cooks död, enär förbindelserna löpte i Palmers moders namn, men: säkerheten för deras fullgörande hvilade hos Cook. l: Ingiek derpå i en framställning af de ömma omsorI. ger Palmer visat Cook under dennes sista sjukdom. Hr Shee förkastade det läkarebetyg, enligt hvilket pillerna skulle ha innehållit strychnin, lade mycken vigt uppå, att detta gift ej återfunnits i den döda kroppen, påstod, att ifrågavarande ämne enligt flere utmärkta -vetenskapsmänå mening icke, såsom doktor Taylor förment, dekomponerades i menniskokroppen, samt ansåg den af sistnämde läkare anstälda undersökning för partisk. En viss exaltation efter kapplöpningarne och den erhållna stora vinsten i förening med myeket drickande hade, enligt advokatens tanka, i förorsakat Cooks sjukdom; konvulsioner, icke någon af gift verkad tetanus, hans död. Kaärlet hade kommit. till London i samma skiek som det lemnat Ru14; geley: Försöket, att förleda postgossen att köra inl ; med vagnen, innebure ieke någon afsigt att förstöra kärlet; utan kunde lätt förklaras såsom föranledt af: hämdkänsla emot Stevens. Att Xemwton util, sitt först afgifna vittnesmål icke ompamt inköpet af . strychnin, ådagalade, enligt hr Shecs tanka, vittnets: opålitlighet. I Mills vittnesmål åter fann man tve-Å. talan. Genom framläggandet rf ett bref, skrifvet afl. den anklagade till sin dåvar ande fästmö, som sedan blef. hans hustru, sökte b7. Shee visa, att de känslor, ): som deruti uttalades, icke voro förenliga med ett brottsligt sinnelag. Det långa talet slutades med en rörande skildring af den ängsliga sinnesstämning, hvarmed utgånger, afvaktades af den anklagades olyckliga moder ocb späda barn. Talaren helsades med lifliga bifalls ttringar. Nu afhör des en mängd vittnen, tillkallade af den anklagades advokat. Bland dessa intygade en 15kare, doktor Pemberton, att vid den i Februari anstäldr, undersökningen kroppen befunnits i. ett sådant uppsösningstillstånd, att deraf ingenting kunde slut?.s. Andra läkare, afhörda såsom vittnen, höllo före, att naturlig sjukdom vållat Cooks död. Advokaten Smith, den anklagades vanliga rättegångsbiträde, i sade att han, icke Palmer, skickat soppan. En förbindelse, som förevisades, försedd med vittnets namn, förklarade han sig aldrig ha ingått, ehuru han igenkände sin namnteckning, och trodde Palmer, med hvars stil det öfriga var skrifvet, möjligen kunna ha sålunda begagnat hans på ett oskrifret papper tecknade namn. Generaladvokaten anmärkte i sitt slutpåstående, att svarande sidans vittnen gifvit den aflidne ej mindre än fyra särskilta sjukdomar, att det sätt, hvaruppå dessa. vittnesmål blifvit afgifna, vore en skandal, ovärdig läkareyrket, och att han måste högt ogilla det system man användt för att vanställa fakta och så af dessa draga falska slutsatser i ändamål att vilseleda juryn. Genomgick derpå de särskilta hufvudbevisen emot Palmer, och fästade uppmärksamheten deruppå, att svarandens advokat, som sagt sig vilja till vederläggning upptaga alla anklagelsepunkterna, likväl förbigått den vigtigaste, nemligen inköpet af giftet. Sedan ; parterna sålunda å ömse sidor utfört sin talan, framstälde derefter domstolens ordförande, lord Campbell, ett referat af vittnesmålen, hvarvid han kom till det resultat, att Cook verkligen blifvit förgiftad, och förmanade juryn att allvarsamt iakttaga sin plikt. Lordens anförande räckte ifrån kl. 10. f. m. till 6 e. m. den 26 Maj, och fortsattes följWide dagen till kl. 2 e. m. Vid talets slut visade in ädle domaren en djup rörelse, och fälde tårar. Åhörarne förhöllo sig stilla, och iakttogo en djup tystnad. Palmer hade under hela sessionen visat stor ängslan, och hållit händerna för ansigtet; han var ytterst blek. Juryn tog afträde 20 minuter öfver kl. 2 eftermiddagen. Klockan var ?, på 4, då juryn åter inträdde her skade en högtidlig tystnad i salen. Fången syntes nu loga och undergifven; endast en darrning i de hårdt slutna läpparne förrådde häftig inre rörelse. Juryns ledamöter uppropades. På lord Campbells frå a, huruvida de alla vore ense om sitt beslut, svarades: Alla.: Lord Campbell: sFörklaren j William Palmer, här närvarande inför skranket, skyldig -. ler ieke skyldig? Hr Moror, juryns ordföranae: Skyldig. (Djup rörelse.) Den anklagade, tillsporå om han hade något att anföra till sitt försvar, bibehöll tystmad. MHaärolden skade ljud. Lorderna betäekte sig med sina svarta mössor. Lord Campbell : uppsteg under en hemsk tystnad, oeh vände sig tilll! den anklagade med följande ord: William Palmer! Ni har efter en långvarig och ovåldig rättegång blifvit af edert lands jury öfver, bevisad om uppsåtligt mord. Mina båda lärda MW edbröder, hvilka med den saftvetsgrannaste Upp järksamhet följt alla omständigheter vid processer, dela äfren som jag juryns öfvertygelse. Det ?f er begångna brott har varit åtföljdt af så best? rande omständigheter, att jag knappt vågar återkalla dem i minnet... Är detta det första och det-enda brott af detta slag ni begått? Detta är en hr;mlighet emellan Gud oeh ert samvete. Det är sällsynt, och jag tackar Gud derför, att personer, som gjort sig förtrogna med dödens hemligheter : ändamål att tjena sina likar, göra sina kunskaper till ett redskap för brott... Den förbrytelse, till hvilken ni förklarats skyldig, är af den art, att ni endast med offret af edert lif kan gälda densamma. Ni bör alltså bereda er på att dö. Jag hoppas att, då ni sålunda ej har att vänta misskund hör i lifvet, ni måtte söka vinna den allsmäktige Gudens barmhertighet genom en uppriktig ånger öfver edra brott. Domen kommer att verkställas i grefskapet Stafford. Jag hoppas, att det förfärliga straffet skall afskräcka andra ifrån att begå så grofva brott. De skola finna, att huru stor skickligheten, lärdomen och erfarenheten än må vara hos den, som begår brottet; rättvisan, som vakar, likväl upptäcker och bestraffar detsamma. Huru sior gifternas förstörande kraft An må vara, har dock försynen velat, att vid sidan af dessa gifter det gifves en ennan kraft till dess skapade varelsers bästa, och att det finnes ett medel att efter döden upptäcka giftet till förgiftarens straff. Jag besvär er att väl betänka den förfärliga lott, som väntar er och att dertill kristligen bereda 2 Jag vill ej lägga sten på börda med att Unpräkna ) 7 de omständigheter, som åtföljt detta förhatliga mora. I Jag åtnöjer mig med ait emot ör afkunna lagens dom, som är, att ni härifråp skall afföras till New-P gates fängelse, för att derifrån fortskaffas till gref-Å Db skapet Stafford, som är det ställe, der det brott !S blifvit begånget, om hvilket ni öfverbevisats. Derifrån skall ni föras till afrättsplatsen, der ni skall upphängas vid halsen, tills döden deraf följer, hvar7 efter er kropp skall begrafvas iuom det fängelses 4 3 område, der ni sutit häktad innan er afrättning. I 9 Må herren förbarma sig öfver er själ. Anenla — 13 Fången afhörde domen med en fullkomlig känslo.Å5 löshet. En gång reste han sig upp, liksom för att ål e göra en anmärkning, men sade ej ett enda ord. Då ordföranden tystnat, vände han sig om, och kastade! : en blick, den sista, på mängden och på juryn. Derpå gick han med fasta steg uppför de trappsteg, som leda till utgåegen, der han väntades af Newgates tjenstemän, hvilka genast bortförde honom, Lord Campbell tog nu åter till ordet, och sade: Jag tackar er, herrar jurymän, och lyckönskar er tili den sorgfällighet, med hvilken ni följt alla detaljerna af detta kinkiga mål. Jag tackar or i fädernostandata ba rt nn eh rr SJR — TN B