Aftonbladet – 9 juni 1856, sida 2

Crillon spratt till. Dessa ord, berr chevalier, har jag sedan dess; mår glömt, ty äfven de voro skrifna af samma hand, som skrifvit mitt bref... det var således min mor, som tecknat dem . ..denna dödsbädd var då hennes. .. Crillon var tyst, När derföre mitt gråtbegär fattäde mign, fortsatte Espårance, reste jag till Venedig, och der har jag så väl med kroppens som själens ögon sökt det ställe, hvarest min olyckliga mor uppgifvit sin sista suck... Ingen kände mig, Jag ville ej beller fråga någon; en för mig helig hemlighet omgaf denna graf, men jag önskade sjelf ppptäcka den ... jag ville gråta mig mätt på en plats, hvarest min stackars mor sof dödens långa sömn... Mina efterforskningar sträckte sig öfverallt. .mitt hbjertas oemotståndliga duft lät mig genomsöka kyrkor, palatser och kloster... Öfverallt letade jag efter denna graf; det dystra och tysta ådrog sig lika mycket mina efterspaningar, som det präktiga, bullersamma . . . vad som icke stod att finna i den ståtliga, folkuppfylda :katedralen, fanns Kanhända i något obemärkt och stilla kloster... kanske betäckte redan den gröna mössan detta heliga hvilorum; hvarföre då uteslutande söka det bland rosor och jasminer?:.. Jag gjorde mig det äfven till en lag att sten för sten genomI vandra hela S:t Marcustorget, Piazettan och I Esolavonernes kaj, ända fram till Cantieri, I öfvertygad att hvarje själ i Venedig nå:gon gång passerat: dessa stöllen; följaktfen hade ju också min mor satt sin i fot der, hvarest jag nu promenerade ... Huru många gånger har jag icke, sedan alla ljud tystnat, med min gondol följt lagunens alla bugter, för att i stället beundra himlen och den stad, i hvilken jag visste att hon vistats och dött!... Huru många gånger har