Aftonbladet – 9 juni 1856, sida 2

Jag har icke märkt några faror,, svarade Espårance, tvärtom, jag skulle bestämdt ännu längre ha stannat i denna förtjusande stad, om ej tvenne orsaker påskyndat min afrega. Den första var mitt bref och den andra var... .2 d Någoriting helt annat... det mest prosaiska skäl i verlden!... Och det heter? ... Jen hade intet mera penningar. Crillon började skratta. Ni har då blifvit bestulen ?a Nej... men jag har icke mera fått min pension. Huru! denna utomordentliga punktlighet, hvilken ni hvarje månad beundrade: ND Har nu upphört. Sedan tre hela månader tillbaka har jag icke erhållit någonting: Vilk ni höra min tanka ? En Spaletta n:r 2? Nej, hela min förmögenhet var förmodlien en drömbild... såvida ej gubben med åe hvita lockarne dött och någon annan nu uppbär mina räntor. Det är inte gerna möjligt.e Huru som helst, min bäste chevalier, så ser ni för närvarande i mig en ung man, som är ruinerad både på kärlek och mynt. aDesto bättren, sade Crillon och slog honom vänligt på axeln; ty utan penningar blir ni mindre flyktig och stannar beskedligt hemma hos mig. Men hvad säger jag... ni skall aldrig sakna penningar, Espårance, ty deraf har jag tillräckligt. Herr chevalier!... : Åh, jag skryter icke med några tjugo tusen ecus, som gubben med hvita håret, men; i det stället skall jag hålla hvad jag lofvar: Se så, ..-blif nu litet muntrare, gifr mig. stt gladt handtag och betrakta min börs som er., (Forts. följer.)