Aftonbladet – 6 juni 1856, sida 2

hafva de väl gjort för att blifva så grymt misshandlade ? Titta på karlens högra ögas, sade tullnären. Det är verkligen illa tilltygadt, men jag förstår ändå ingenting. Jo, min herre, vi ha fått detta signalement på en person, som ämnar sig till Paris för att mörda konungen. Jag trodde icke att hans majestät var i hufvudstaden. Den gode konungen väntas dit för sin lilla sons kristning. Hvilken son då? frågade främlingen. Ceesar, vet jag, konungens son med den sköna Gabriella ! Den unge okände bleknade. Verkligen? sade han slutligen, och en suck banade sig långsamt fram ur hans beklämda bröst... Ni tror då att denne man ämnat sig till -hufvudstaden för att mörda konungen ... det är då aldrig annat...n Nej gudnås... vår högt älskade konungs lif hotas alla dagar, och den här gången är det den der bofven, som traktat efter det. Har han bekänt det? Nej, det aktar han sig nog för, den banditen. I början låtsade han icke förstå oss, men vi äro Gud ske lof icke så dumma att vi ej genast genomskådade den bofven! utropade soldaten. Men jag ber om förlåtelse, min herre, inföll tullnären, med ett visst misstroende, ni försvarar de der skojarne allt för varmt... skulle ni händelsevis sjelf vara igist eller spanior, efter ni talar deras språk? Ni har väl edra papper i behörig ordning ?x Ja bevara, svarade den unge mannen kallt, och jag gör ingen svårighet af att vis dem. Hvarifrån kommer. ni? Från Venedig, der jag varit för mitt nöje. Hvartbän ämnar ni er?