Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 2

skrål, som vanligtvis på förhand förkunnar att hämdens timma slagit. Hela Paris visste redan att de framför porte Saint Denis församlade spaniorerne ändtligen skulle erhålla straffet för deras långa tyranni emot folket och trolöshet emot en furste, hvilken aldrig emot dem begagnat andra våpen än hederns. Den för blodiga skådespel alltid roflystna mängden afvaktade med begärlighet detta; den spanska armåns förstörelse! ... hvilken rättvis vedergällning för denna samma armås alla grymheter! ... Också voro alla gatorna kring porte S:t Denis fullpackade med tusenItals åskådare, hvilka brunnoaf begär att blifva medspelare i den med otålighet väntade blodiga dramen. e mot sina pikar och musköter stödde I spanske soldaterne böjde sig, dystre, modlöse och förlägne, under alla dessa uppretade blickar. Några hade sina hustrur och barn bredvid sig; det i hast sammanrafsade bagaget och de uttröttade hästarne kompletterade denna sorgliga tafla. På hvarje ansigte lästes förskräckelse, förtviflan eller hunger. Den från sin höjd fallne hertigen af Feria var nu blott en rebell, en på bar gerning grii pen tjuf, hvars storhet endast bestodi att han måste vara den förste, hvilken hade att underkasta sig segrarens vilja. Omgifven af sina bleka officerare, var han tyst och beredd att dö. Man förkunnade konungens ankomst; redan besatte gardisterna och bäågskyttarne alla utgångar, så att den spanska truppen var innesluten, som i en ring af jern och eld. i Konungen nalkades, framför honom red ; Brissac, eskorterad af en stark trupp kavalleri. I Vid dessa nya truppers ankomst uppstod i massan en rörelse lik ebbens på hafvet. De mot hvarandra stötta hvirflande menniskovå