Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 2

och den: förtjusta mängden varseblef honom snart derefter i det öfver sjelfva stadsporten belägna fönstret, ifrån hvilket man såg gatan S:t Denis i hela: dess längd. På ett tecken af cheferne uppstälde de främmande soldaterne sig i led och marcherade framåt med fälda vapen, släckta luntor och hopvecklade fanor. Neapolitanarne voro. de, hvilka: först passerade: ut genom porten; derefter följde: spaniorerne och sist vallonerne och landsknektarne; alla, ända till armåns lägste trossknektar, helsade ödmjukt dem i fönstret sittande monarken. Några utropade till och med i deras vilda glädjeyra lefve konungen af Frankrike och. knäböjde, varmt välsignande den ädelmodige segervinnaren. Då bertigen af Feria defilerade förbi fönstret, höll äfven han inne sin häst, såsom en ytterligare hyllningsgärd åt den tappre prins, hvilken nyss skänkt honom lifvet, och man hörde honom frammumla ett slags lyckönskan, hvari han tillika tackade Henrik för hans ädelmod emot de stackars främmande soldaterne. Den alltid glade och skämtsamme konungen svarade Alltdet der är mycket godt och bra, helsa er monark och säg houom att jag intet alls bar någonting emot hans armå, men att jag tycker att han kan behöfva den bättre sjelf, hvarföre jag tar mig den friheten att skicka igen den. Dessa ord uppväckte naturligtvis högljudd munterhet hos de alltid skrattlystne parisarne. Spaniorerne ledsagades med den utsöktaste artighet ända till Bourget af Saint Lue; derifrån fördes de till gränsen. Sålunda slutades Paris intagande, Konungen, som med otålighet längtade efter att förskaffa Henrik någon förströelse,