Aftonbladet – 5 juni 1856, sida 2

gorna lemnade gatorna och torgen, medan enast fönstren, stadsportarne och vallarne uppfyldes med till största delen beväpnade åskåare. Spaniorerne sågo rundt omkrirg sig; ingenting annat, än de kungliga soldaterna och de laddade: kanonerne; Ögonblicket. var: Högtidligt.. Alla hjertan klappade; spaniorerne: anbefallde sina själar i Guds: beskydd: Då Brissac närmade sig hertigen af Feria med blottadt hufvud och allvarligt utseende, trodde alla utan undantag att han skulle afkunna den väntade blodsdometi, och: en graflik tystnad följde på det förra bullret. Hertig af Feria, sade marskalken, konungen, min herre, skickar mig för att säga er att denna segerdag äfven är en förlåtelsedag. Ni är fri!l... Lemna Päris utan fruktån. Portarne äro öppna för er och edra soldater ... J kunnen alla resa när j så för godt finnen I Knapt hade han uttalat dessa förlåtelsens ord, innan officerare och söldater, Hvilka alla väntat sig döden eller åtminstone en evig fångenskap, grepos af den mest vansinniga glädje; all förtviflan var glömd, alla hattar kastades i luften, alla läppar upphäfde jubelrop. De olyckliges hustrur och barn störtade gråtande på knä och uppsände de varmaste böner för den ädelmodige monarken, hvilkens nåd bevarat dem från en så förfärlig: olycka. Den djupt rörde hertigen af Feria bugade sig stumt för att tacka Brissac, ty orden dogo på hans läppar. Massan glömde sitt hat hänförd af beundran för segervinnarens mildhet; de hänryckte parisarne kände att, om de också förlorat det väntade skådespelet, så hade de deremot vunnit vissheten om att blifva styrde af den ädlaste, mest högsinnade furste. Henrik IV tågade in i porte S:t Denis,