Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 3

slåssta utropade hertiginnan och hennes mörka ögon sköto blixtar. Ack nej, -fru -bertiginna det är Bastiljen som ger sig... dessa skott helsa den afskydde monarken välkommen., : Konungen! konungen! lefve konungen ! Skrålade tusentals röster nedanför hertiginnans fönster. Hemta hit herr la Ramdbev! sade hertiginnan dystert. Ack, madame! svarade -den unge favoriten och nedslog ögonen, denne stackars adelsman .. . Välan ? Ni hade, som ni förmodligen mins, skickat honom till porte de: VEcole.n Ja, som kurir till: herr de Brissac. Porte de TEcoles besättning har blifvit mördad, och de af borgrarne dödade spaniorerne .vräktes ned i floden. Men la Ramåe? Om han icke kommit tillbaka, har han förmödligen delat de andres öde. Store Gud5! -mumlade hertiginnan med förvirradt utseende, vdet är för mycket... för mycket... jag vill icke öfverlefva detta! Döden! döden! gif mig döden! Af nåd, hertiginna, lugna er! Döda mig... fort hit med ett svärd... en dolk... -genomborra mig!... I himlens namn, min dyra hertiginna, min högtälskade matmor!... Fins det då ingen, som kan hafva medlidande :med mina qval? vrålade den förfärliga hertiginnan. Har jag då på hela jorden ingen vän, som kan bespara mig vanäran af att se segraren?... Af nåd, det är en tjenst jag begär... döden... dödent... Hennes ord uppeldade henne sjelf allt mer och mer, och : alla hennes nerver vibrerade liksom strängarne på en harpa: (Forts.)