Aftonbladet – 4 juni 1856, sida 3

NXSS! Qin -HtH SH MMMM och hennes darrande fruntimmer klädde henne skyndsamt. Lofvad vare Gud, ännu är det tid, mumlade amazonen. Fort, min värjal Hvarföre detta vapen, fru hertiginna ? frågade Saint Luc godmodigt. Spar edra onödiga frågor, min herre, och skynda fort tillbaka dit hvarifrån ni kommit ... säg för öfrigt den, som skickat er, att jag icke vill höra nägra bemedlingsförslag ifrån honom... tillägg att spaniorerne .. Förlåt, madame, men ni misstager er. .. Nog, säger jag, nog!... hvar äro mina officerare, mina soldater?... huru har man vågat insläppa en af bearnarens utskickade? ... ,Hvarken officerare eller soldater skola svara cr, min fru, sade Saint Luc, med ett fintleende, ni behöfver dem icke längre . .. tro mig, ni skall dem förutan blifva fullkomligt väl bevakad ... Hvad för öfrigt mitt insläppande beträffar, så har jag kommit in i staden på samma gång som min herre, hvilken ej mera heter bearnaren, utan konungen a Frankrike, och jag kommer nu ifrån hans Louvre. Hertiginnan bleknade. Louvren tillhör ingen, efter hvad jag vetn, sade hon. Jag ber om förlåtelse, min fru, den tillhör väl konungen, eftersom hans majestät redan bebor den. Hertiginnan rusade upp som en sårad tigrinna. Bearnaren i Louvren ! utropade hon. nJa, min frux Huru länge har han varit der, store Gud? Sedan klockan fyra i morse.n Kungen i Parish Om ni ställer er i fönstret, skall ni se hans majestät när han begifver sig till Notre Dame O! hvarföre var jag icke der!s knotade hon. Jag sof som en vanlig qvinna!... Men spaniorerne? .. .