Aftonbladet – 3 juni 1856, sida 3

Bra svaradt, sade Castil... jag väntar er inom en half timma dernere i vaktrummet. Sedan han uttalat dessa ord, lemnade han den lilla kammaren. Knappt var han ute, innan den unge mannen vände sig med tydlig otålighet mot munken. I sanning, broder Roberts, utropade han, jag beundrar er kallblodighet. Ni ser att jag håller på att tvina bort af ledsnad uti ert kloster sedan Pontis lemnat mig, och ni hållit den der lilla lexan för mig angående fru Gabriella. Jag önskar fly detta enformiga lif, dessa så kallade faror; ni föreslår mig då ändtligen att blifva min ledsegare till herr de. Crillon, efter hvilken jag längtade; men i stället för att uppfylla ert löfte, hamna vi här uti denna håla, hvarest våra ögon icke se någonting annat än dessa arbetare, medan våra öron sönderslitas af en oförskämd spaniors näsvisa anmärkningar. Min bäste herr Espårance, sade munken, jag rår icke för händelsernas gång. Jag hade ett uppdrag från vår högvördige fader till hertiginnan af Monpensier i Paris. Och eftersom jag såg er tyna bort af ledsnad och dertill genom sysslolösheten förledas till begär efter nästans hustru. .. : Af sysslolöshet! knotade Espeårance med djup melankoli. Denne nästa, fortfor munken, utan att låtsa märka den förändring Espårances drag undergått vid Gabriellas blotta namn, är en vän till vårt kloster, en tapper ädling. Nej, en feg usling är han, som gömmer sig, medan en annan stjäl ifrån honom hans hustru. : Det angår er icke, min herre, sade mun ken. : . i Men det som angår mig, är den åsnans dumhet att inför mig berömma sig af att