Aftonbladet – 3 juni 1856, sida 3

Sextonhundra tusen livres, sade han, i nya ecus. Anfäkta, hvilken vacker styfver,! utropade de Brissac med giriga blickar, medan hans fot oförmärkt sökte munkens sandal. Men kanske är denna transport ett påhitt, liksom det rojalistiska kavalleriet.n Huru har för öfrigt ni kunnat blifva underrättad om denna affär,? frågade spanioren lifligt. Mitt kloster ligger i Bejons, helt nära Rucil, hvarifrån transporten väntas. Det är mycket säkert att den kommer, ty man har redan i morse ordnat hästombyte för fyra kärror, och deribland äfven tagit våra hästar Spaniorens ögon blefvo allt mera glänsande. Ni talade nyss om fru de Montpensier,, afbröt han. Ja, vår högvördige fader, som är en af hennes vänner, skickade mig till denna dam för att underrätta henne om denna penningetransport. Men då jag icke fann henne hemma, lemnade jag några skrifna ord i hennes botell.... det var derföre som. jag tänkte, när jag fick höra att herr de Brissac varit ute, aut han förmodligen blifvit herre öfver skatten. Sextonhundra tusen Jivres! sade Brissac. Och hertiginnan, som icke sade mig ett enda ord!n Kom ni direkt hit, då ni lemnade hertiginnan,? frågade Castil, hvars nyfikenhet oupphörligt ökades. Ja, sennor, svarade munken, och stacsporten var stängd.n Det visste ni väl att den alltid var. Nej, jag hade dessutom hört att jordskansarne skulle boritagas. Men hvarföre valde ni just denna väg för att gå hem till ert kloster 2Det är den kortaste,. (Forts: fökier )