Aftonbladet – 3 juni 1856, sida 3

af alla dessa rojalistiska kavallerister, hvilka, enligt hertigens af Feria utsago, skulle öfversvämma landet häromkring. Jaså,! sade don Castil. Vädret är för fulty, tillade Brissac, rojalisterne tycka icke så mycket om regn, smuts och blåst, som de goda spaniorerne tyckas göra... Hvilka centaurer!... jag bekänner uppriktigt att jag för min del är alldeles rådbråkad. Jag vill sofva, och jag råder er, don Joså och de edra att göra detsamma. Spanioren betraktade honom med forskan I de blickar. De tappre borgarsoldaterne sofva redan, sade han hånleende. Hör ni huru de snarka ? Man såg verkligen såväl bänkarne som det lilla bordet, hvilket de öfven inkräktat, uppfyllde med de sofvande och hårdt snarkande borgrarre. Munken hade under detta uppträde räknat spantorerne; derefter närmade han sig Brissac och don Joså. Huru! sade han till guvernören, bar ni icke en gång mött den stora transporten, som denna natt väntades ifrån Rucil? Hvilken transport,? frågade Brissac, hastigt ; vändande sig om för att betrakta den sällsamma figuren, som på detta vis blandade sig i deras samtal. I Jag tog för afgjordt att ni skulle göra i detta kap, fortfor munken, och jag sade just nyss åt min nevö, när den gamle port vaktaren anmälte er ankomst: herr de Brissae har tur, ty det är förmodligen honom, som hertiginnan skickat ut för att taga bearnarens penningetransport. Penningetransj don Joså och Bris rto! utropade på en gång Munken stötte omärkligt och liksom af en händelse till guvernörens arm,