Aftonbladet – 2 juni 1856, sida 3

Langlois och de begge andre embetsmännen utvexlade en blick med Brissac, hvilken också uttryckte full belåtenhet med don Josås val. Knapt var denna operation förbi, innan hertiginnan af Montpensier visade sig på platsen; hon red en eldig springare och åtföljdes af en hel armå tjenare och officerare. Nå väll sade hon till Brissac, har man, som jag befallt, delat vakterna ? Det är redan verkstäldt med porte de FEcole, och vi skola nu begifva oss till de andra tullarne. Vet ni att det talas om ett uppror för denna natt? Det sägs ju alla dar. Huru stå vi med hertigen ? Förträffligt. Apropos grefve, om jag har något mera att säga er, skall jag skicka er en af mina adjutanter. Se här en ny; betrakta honom väl, så att ni kan känna igen honom. Hvem är han ? Herr de la Ramee, en adelsman, hvilken nyss förlorat sin far och som nu uppsökt mig, med ett för ligan berömvärdt nit., Godt ! sade Brissac. Han var äfven rekommenderad till familjen dEntragues, men det synes som om de blifvit mera rojalistiskt sinnade än hans gascogniska majestät sjelf, hvarföre denne ädling föredragit att direkt vända sig till mig, här i Paris, rörelsernas medelpunkt. Det är ju ett godt tecken, eller hur? Vi skola nog skaffa er arbete, min herre, svarade Brissac, hvilken med ett granskande ögonkast öfverfarit hela den unge mannens figur. Akta er för spanioren, sade hertiginnan sakta till Brissac, jag har bört sägas att han vill spela er ett spratt.