Aftonbladet – 2 juni 1856, sida 3

De voro framme vid porte S:t Denis; de åtta spaniorerne väntade der på sin nye chef, för att rida ut genom tullporten bakom honom. Natten var mörk och regnig. En eländig lanterna inne i högvakten kastade ett rödakoch dystert sken på allas ansigten. Välan! farvälv, sade Brissac till hertigen; eller kan jag säga: vi träffas snart igen ? Hertigen följde truppen utom murarne; der stannade han, å alla sidor omgifven af mörker, tystnad och enslighet. Jan, sade han kallt, om ni icke under vägen påträffar bearnarens kavalleri, skola vi nog snart återse hvarandra, i annat fall, farvällp Ahl... utropade Brissac, jag förstår... det vill säga, att om jag skulle möta detta kavalleri. . .2 Skola dessa åtta adelsmän genast döda er,, svarade hertigen af Feria med stadig röst och sprängde åter in i staden. Efter trenne sekunders eftersinnande, höjde Brissac på axlarne och sporrade beslutsamt sin häst, hvilken djerft ilade framåt. Den olycksbådande truppen åtföljde honom stumt: I detta ögonblick förde vinden på sina fuktiga vingar tolf dystra klockslag ifrån NötreDames kyrktorn ut på slätten. Jan, tänkte Brissac, vom konungens armå icke är disciplinerad som en macedonisk falang, eller hans majestäts klocka går fortare än Nötre-Dames tornur, står min marskalksstaf alldeles fördömdt på spel. IL Porte de VEcole. Porte de VEcole stängde den del af Paris, som sträckte sig längs efter Seinestranden, vid kajen, utanför Louvren, och låg ungefär! l l j