Aftonbladet – 2 juni 1856, sida 2

olyckor och som genom en bättre uppsigt af dem, som vederbör, borde kunna undvikas. Vid det senare tillfället uppkastades våldsamt midt i vägen för den just framträdande körparsonaten en större fall-lucka och hotade åde att krossa deras fötter och att störta dem ned i djupet på ett sätt, hvarigenom lif och lemmar lätt kunnat äfventyras. På hr Almlöfs recett uppträdde hr Ander i en scen ur Beetbovens Fidelion. Det var Florestans recitativ och aria i fängelset, ett af de yppersta stycken ur denna opera, som, utom genialitetens egenskap, äfven har den att vara dramatiskt sant och målande. Hr Ander återgaf denna scen på ett högst utmärkt sätt. Det var sanning, hänförelse, djup känsla, och ingen öfverdrift i uttrycket deraf. Man torde utan tvekan kunna sätta hr Anders utförande af denna scen, likasom af den nämda Taminos roll, i främsta rummet af de prestationer han hittills lemnat oss, och om bifallet vid den förra icke var så stormande, som det stundom varit vid vissa andra scener, kan man endast tillskrifva detta publikens obekantskap med den handling, som ligger till grund för denna scen. Äfven mindre teatern har under den förflutna veckan bjudit på god musik, då den vid professor Nielsens senaste, såsom vanligt med högsta intresse följda uppträdande derstädes gifvit den täcka operetten Fanchon, med Himmels, i all deras enkelhet så utmärkt vackra och lifvande melodier. Abbåens parti har utan tvifvel vunnit på hr Arlbergs öfvertagande deraf, fastän man icke hos honom återfinner den humor, som hr Zetterholm rik-tigt gaf deråt; men deremot torde Edouard icke så litet förlorat på den skedda förändringen, då, oaktadt hr Årnoldsons goda och starka röst, han dock allt för mycket forcerar den, hvarigenom det hela erhåller en modern