Aftonbladet – 31 maj 1856, sida 2

Mangrant utstyrda påett mer eHer mindre löjligt sätt, enligt denna äktningsvärda milis traditioner:-Dessa.-plutoner sanfördesralltid af ei officer hvilkensförde dem till mågon viss post, hvarest de sedan iiitogo fåst? Position. Då den magistratsperson, hvilken ombesörjt alladessa mystiska operationer; fullbordat-sitt åliggande, tog han den sist utkomna plutonen med sig till porte de IBcole. frn t Under vägen betraktadö han denna besynnerliga trupps sätt att marschera; hvilket lik. som ofrivilligt antagit en sådan regelbundenhet ock en sådan säkerhet, att dessa soldater, hvilka i början stapplat framåt, trampande hvarandra på hälarne, nu, efter fem minuters förlöppy ej sytites utgöra mer än eh kröpp, gående på tjugofyra ben,hvars jemna rörelser och förenade steg på stengatan läto som af en enda person. (De voro likväl mycket löjliga dessa tolf man för att marschera så vä!; en del, magra, voro insvepta i vida urblekta sammetsvapenirockar, hvaröfver de buro så ofantliga harhesk ått tvehhe pårsoner af deras kroppsbygnad godt fått rum i dem; andre voro utstyrda med oerhörda hjelmar, uti hvilka deras hufvuden nästan alldeles försvunno; nås gra svigtade under antika armoch lårhar nesky-medanett annat parti prunkade med sköldar ända ifrån Carl den stores tid; ingen bade, som det förekom, någon ordentlig värja, utan de flestes vapen bestodo i gamla muss kedundrar, yxor, eller klubbor. Barnen; ifall barn varit ute vid denna tid på dygnet, skulle förmodligen ej ha underlåtit att följa denna besynnerliga trupp med högljudda karnavalsrop. t 5 Ofiberå var i synnerhet anmärkningsvärd, Hans kask, en öfverlefva från korstågen, var rydd med ett slags mycket bristfällig skärm, hvilken oupphörligt medföll öfver dem kost