Aftonbladet – 31 maj 1856, sida 2

DOM GC VARSHAp, Som rada eler anses rada emellan potentaterna. Ytterligare påstå de tidningar, hvilkas åsigter jag Här anfört, att traktaten af den 15 April i Italien vägkt ei stor förvåning och ett visst misstroende, emedan Piemönt icke blifvit inbjudet att underteckna densamma. Huru mycken sanning är nu väl i allt detta? Det-ärmöjligt, -att--alltsammans är-inbillningens. foster, men-det-hela synes likväl tämligen -sanholikt. Det-ärögonskenligt,; att då 14 dägarvefteren allitän freds-och europeisk jemvigtsträktat; hväruti alldde stora makterna figurera, trenne makter sinsemellan underteckna en enskilt traktat, så göra de härmed någonting, som icke kan vara angenämt för de öfriga. Denna enskilta traktat, som följer. så tättpå den allmänna traktaten, kan ej ha mer än tvenne betydelser. Antingen innebär defi, att de tre makterna j hysa det högsta möjliga förtroende för de öfriga, eller ock satt-de-endast-sinsemellan vilja öfverenskomma: om förändringar, modifikationer, politiskä åtgärdef af större eller mindre vigt. Ingendera af dessa betydelser kan behaga de öfriga hofven.. Jag säger ej, att traktaten af defi 13 Apfill är en botelse, men den är ctt försigtighetsmått; och i hvilket fall som helst ett uteslutande, och är så väl under det ena somidet ändra åntagandet riktad emot Ryssland, Preussen och Tyskland. Det vore då ej att förvåna sig. öfver, om de funnit sig något stötta häraf, helst i fall ingenting låtit dem ana detta appendix till den allmänna traktaten. Gud ensam känner hjertans djup, men iafseende på konferenserna i Paris bör man göra ryska plenipotentiärerna den rättvisa, att de visat sig helt olika med dem från Wien. Då kejsar Nikolaus genom sina reprögentanter häde ådägalagt elaka afsigter och bäkslughet, har kejsär Alexander deremot genom. sina visat uppriktighet och redlighet. Så förhåller det sig åtminstone efter utseendef, och detta är Måhända tillräckligt för att dem hyesjelfherrskären kan: ha rätt att beklaga sig öfver traktaten -af den 15 April. Under den synpunkt, somjag här angifvit, innebär denna traktat de syften af allmän öfverensstämmelse; Hvilka ömrsej till -bokstafven åtminstone -till andan Jigga i traktaten af den-30 Mars; ocHom -man-ej villsbetrakta den setlaste traktateti annorlunda än från denna sida, så kunde man deruti se ett fel. -Men detär för-fredens bestånd af så stor vigt att skilja Östeftike från Ryssland och-Pfeussen, samt att-draga .det-sådjupt-sommöjligt in i efigelsksfrahska ålliansen; att traktatemaf den 15 April kan rättfärdigas af dennd mäktiga bevekelsegfinid. --Förenmgenemellan Frankrike och England skälle visserligen, som jag tror, .ha ,, uppfylt..det närmaste syftemålet, Rysslands--hämmande i dess inkräktningar; met Frankrikes, Englands öch Österrikes förening, det är Rysslands inskränkande äfven i afseende på denna makts åfsigters I of Ett annat-ryktej vida vissare än alla, som jag nu omtalat, ärdet att. Piemont lärer finna sig föga tillfredsstäldt. Det kan ej vara nöjdt med att se Frankrike förtroligt närma sig Österrike, och traktaten af-den 15 April, åtföljd af erkehertig Maximilians besök i Paris och-det emottagande -han röner i S:t Cloud, måste -—— man bör ej förvåna sig deröfver — något upphetsa det blod, som fiutit vid Novara .ensamt,: och..på Krim jemte vårt eget. -Detsynes derföre fäturligt, att-Piemont tillhör motpartietr till tfäktäten af den 15-April; Turins aristokratiska salonger äro ock, som man påstår; förtjusta öfver-grefveiStackelberg: Det är, som ni-vVet, Rysslands sändebud vid. Sardinska shöfvet; Denne afundsvärde grefve vet ej till hvilken: hanf skall låna :sittöra, oeh-en närmare förbindelse mellan hofven-i Petersburg och Turin blir-allt mer och mer sannolik. Så omskifta allianserna; så förändrasoch omvexla sympatier och anftipatier, och vi ha kejar Nikolaus att tacka för. ett nytt europeiskt system. Detsworesvisserligen af vigt att tillbakahålla Piemöntidessmoöskovitiska lutning. Man är skyldig detsamma tröstegrunder isbrist af-ersättningar. Det sägesyratt en nöt: nyligen: blifvibsaf Fravkrike och Österrike afgiften still rpåfligasregeringen en sot visserligen affattad i-ordalag, som höfvas,allrakristligaste och sapostoliska :maiestäter, -men icke. desto mindre fordrande, som man påstår, af den helige faderi de administrativa och politiska reförmer, hvaraf hats Btater äro i så-stort behof. -Olycktigtvis antager i Röm allting evighetens karäkter, och det är att befara, det ed denävarande fordringarne på reform kommet att gå ungefär på samma sätt som med de föregående: Påfven har mer sän-.snågon-:annan satt kämpa med en af de störstarsvårigheternw fören regering.-Han uf stäld emellån de mest thoetsattå opiniorer; och-för -ätt..ej.t la-om annat än den ena sidan, höra visej-i Fränkrike en delvaf-presterskapet säga, tro, bekänna, stt Itåliens olycka är att icke—-vara--helt och hållet en kyrka, ett kloster! Skal Man Gå, som Constitutionnel nyligens-gjort; ger dessa--trognas..andliga-öfverbäfvid? det :rådetatt införaricke Iblott lekmännaskapet 1 adföinistfätrv och politisk väg, utan-oek.industrien, jernvägar, materilt framåtskridande; enmtmlhtäriks hållning? Menallt dötta ärja i deras ögon förödelsensstyggelse: Oeh: likväl. åkulle det, enligt deh af fig anförda tidningens-meningsr just: vara med Kyrkostaten som demItalienska halföns reformer skulle taga sin början. Exemplet från S:t Petri stol skulle sannolikt: följas af de andre italienske furstarife: Men svårigheten ligger just derbti att få rörelse steder utgå. Derföre är man fortfarande ganska uppmärksam på den italierska-frågan, hvilken nu intagit den orientaliska frågans plats: Det låg SBravöl; mumlade Brissac. SNi har hört hvad jag sagt, hertigs, upprepade hertiginnan, berusad af nöjet att kommendera. tåesnninitortt 29 DA Jag. har hört,ssade spanioren, och tog afsked fortare, än artigheten kanske fordrat.