Aftonbladet – 30 maj 1856, sida 2

stringar. Skilnaden emellan dessa båda slags operationer är dock temligen påtaglig. Bearbetningarne ske hemligt, tyst och stilla mönstringarne deremot offentligt; de förra ha en gammal vördnadsvärd häfd för sig, de senare åter äro ett nytt påfund, förbryllande för den gamla taktiken och ganska störande. Hinc ille lacryme! Den förklaringsgrund Svenska Tidningen uppger för hr Bergers möjligen inträffande åsidosättande är verkligen ganska naiv och karakteristisk: Den lyder så här: Herr Bergers kunskaper och pålitlighet i all ära; men hans politiska vyer höja sig icke öfver den goda tidens, då ett idkeligt ropande öfver regeringens oduglighet och ett ihärdigt motstånd mot alla möjliga anslag ansågos utgöra. representantens främsta och hans enda behöfliga egenskaper. Artigare och bestämdare skulle detta kunna uttryckas sålunda: Bäste hr brukspatron! nagelfar ej så noga med regeringens åtgärder; sådant är lika ledsamt inom statssoin inom könstitutionsutskottet! Håll ej.så strängt på styfvern, då det gäller: allmänna medel! Tillegna er de riksdagsmannäegenskaper, som vi anse såsom de enda behöfliga; och ni skall finna er: väg till borgarståndets sessionsrum utan törnen och stenar. De i vår uppsats begagnade formerna för omdömet om vissa representanter, såsom frisinnighet, fasthet, sjelfständighet, redbarhet och pålitlighet vid voteringar, ha ej fallit vår värde kollega i smaken, och detta förvånar oss ingalunda. De ifrågavarande egenskaperna äro alltför besvärligt praktiska för att kunna påräkna bifall af det parti, såm af Svenska Tidningen represeiiteras. Sedan vi nödgats uppehålla öss vid skiljaktighet emellan de opinioner, som bekännas af Svenska Tidningen, och våra egna, är det oss en verklig tillfredsställelse att i artikeln för den 26 Maj uppticka ett yttrande; i hvilket vi till alla delar imstämma. Detlyder så: Stormlöpningen mot det bestående skall derföre icke uträtta annat än att fastare sammanhålla försvarskrafternan. Då nu det bestående väl egentligen är att söka inom grundlagarne, och vi ej ha oss bekant någon annan stormlöpning emot dessa, än den kongl. propositionen emot tryckfriheten, hvilket Svenska Tidningen tvifvelsutan här afsett, så gläder det oss uppriktigt icke blott att finna en djup sanning så träffande uttryckt, utan ock ännu mera att vid det stundande försvaret ha att påräkna vår kollegas utmärkta strategiska förmåga. Hvad våra artiklars form och klandret deröfver vidkommer, kunna vi yttra oss ganska kort. Att våra teckningar äro sämre än de uti skriften om 1854-års riksmöte, är visserligen ganska nedslående; men vi få trösta oss dermiett, att då Svenska Tidningen sjelf ansett de senare goda, det icke innebär någon synnerlig förödmjukelse att stanna något nedanom detta goda. Den misslyckade produkten har emelTertid lyckats i en sak, nemligen att framkalla ett ganska lifligt svar i Svenska Tidningen, ett slags trosbekännelse, som står att läsa såväl på som emellan radernu. Likasom Dablgren fordom icke ville tillerkänna tidningen Argus något enda af de antagna predikaterna, politisk; litterär, kommersiel, så torde i våra dagar benämningen konservativ lika litet.som den af liberal kunna tillämpas på Svenska Tidningen, utan lärer hon väl få mmregistreras inom denna politiska medelklass, hvars för tjenster från ingendera sidan-riktigt erkännas, melr dem vi i vår uppsats med en för somliga så besvärande öppenhet lagt i dagen. arena me — Svenska Tidningen upplyser, att dess redaktion icke, såsom vi i förrgår förmodade, haft den generalorder angående fälttygmästareembetet framför sig, hvaraf vi anmärkte at bon endast meddelat sina läsare en del, utan att hon för första gången i Aftonbladet läst densamma i dess: helhet. Hon hade nemligen på förfrågan, om icke friherre Wrede den 15 Maj öfvertog befälet öfver artilleriet, endast erhållit det svar, som hon meddelade. Vi vilja icke betvifla, att så förhåller sig,men de af Svenska Tidningen begagnade citationstecknen och den nära kännedom om åtgärder inom militärväsendet, som . vi hafva skäl htt hos henne förutsätta, torde befinnas ha varit anledningar nog att antaga, det hon skulie vid tillfället haft generalordern framför sg. Emellertid finner Svenska Tidningen naturligtvis äfven efter erhållen kännedom af generalordern i dess helhet ingenting dervid rit anmärka. Hon finner det oriktigt af Aftonbladet att anse kronprinsen ännu såsom vicekonung iNörge ;bibehålla generalfälttygmästs reembetet, men erinrar icke desto mindre sjelf förut, att. ban ej. nedlägger denna befattning. Vi erkänha 0o8sicke förstå, hvilken skilnad det i detta fall är emellan att bibehålla och att icke nedlägga. Om. fråga blott vore om en ordstrid, skulle vi visserligen icke uppehålla oss dervid. Men motsägelsen uti sjelfva generalordern emellan den ena satsen, som säger att frih. Wrede skall förrätta de vid generalfälttygmästareembetet. förekommande öromål, och den andra, som säger, attdet fortfaran e skall åligga H. K. H. att följa de mera vigtiga frågorna rörande artillerivapnet, m. m., synes oss ligga djupare än blott i orden, särdeles då man dermed samman f8get den omständigheten, att sjelfva chefen för den svenska artilleristaben) som ju eljest numera borde tjenstgöra hos frih. Wrede, anbefalles att åtfölja HIK. H. till Norge och derstädes hos H. K. H: vara tjenstgörande. Vi måste för vår delblifva vid den mening, vi redan uttryckt och som vi äfven höra delas af militärer, att denna anordning är opassande,