Aftonbladet – 30 maj 1856, sida 2

STVOCKHOLM, des 30 Maj. Då man i ett berömdt äreminne öfver en berömd recensent om denne läste, att han i en opera sällan fann någotatt klandra förutom pjesen och aktion, tyckte man på den tiden, att dervid något annat egentligen ej heller borde vara att anmärka. I våra dagar synes kritiken emellertid vilja än ytterligare utsträcka omfånget för sin verksamhet. Aftonbladets uppsats om borgareståndet har nemligen af Svenska Tidningen i dess båda artiklar för den 26 och 28 dennes blifvit klandrad, icke blott för pjesen och aktion, utan ock derföre, att den ens blifvit skrifven. Då således föremål, innehåll och form här utgjort anmärkningsanledningarne, må vi äfven i samma ordning upptaga dem till besvarande. Att pressens organer,, yttrar Svenska Tidningen, Söka i tid bereda fältet för riksdagsarbetena, äro vi långt ifråd att ogilla, men mäste på det bestämdaste förkasta den åf A. B. omfattade metoden, att skrifva orlofssedlar åt de afgångna riksdagsmännen. En tidning, som vill leda ett politiskt parti, kan omöjligen aTatta dem sanningsfullt och rättvist. De trognes fel och svagheter måste ötverskylas, de obotfärdigas förtjenster nedsättas, deras afsigter göras misstänkta och förhatliga. Om ej afgångna riksdagsmän, hvilka gcnom sitt offentliga uppträdande ställt sig inom offentlighetens skrank, få bedömas, embvt hvilka eger då den genom pressen sig uttulan opinionen att vända sig? Skall den tilläfventyrs riktas emot dem, hvilka ännu tj offentligen ådagalagt sin politi karakter, emot förmodade kandidater, och sålunda irträda på den eljest af Svenska Tidningen så högeligen ogillade konjekturalkritikens område? Här är för öfrigt ej fråga om att leda ett politisktparti; det är den partifria, oväldiga skaran af svenska städernas och bruksdistrikternas valmän vi velat icke leda, men göra uppmärksam på hvad det förflutna innebär lärorikt för framtiden. Att nedsätta de obotfärdigas förtjenster,, har ej fallit oss in, och ej heller skett i förenämde uppsats; ehuru vi visserligen ej från vår ståndpunkt förmått botrakta sjelfva denna obotfärdighet såsom eh förtjenst. Flvad vi deremot på förband förmått inse var, att ett afslöjande af hvad vi skulle vilja kalla junkerelementet inom borgareståndet komme att falla sig besvärligt och oangenämt för ögon, vana att endast i en behaglig halfdager utbyta blickar och tecken. Att detta belysande skulle från vissa håll stämplas såsom någonting i högsta grad olämpligt, och der förnimmas såsom någonting pi je 2-1 Dodde rt NEAR Rb RS