:r obekant, kunna försök. med särskilta, gödningsbeståndsdelar lemna ett medel att få veta fältets beskaffenhet och tillvaron hos detsamma af. andra gödaingsbeståndstielar. Om t. ex. fosforsyrad kalk beännes verksam, d. v. s. befrämjar ett fälts afkastding, så är sådant ett tecken att denna beståndsdel saknades der förut, eller endast fanns deri otillräcklig mängd, under det att på alla andra icke var nåzon brista Om åter någon annan nödvändig beståndslel hade. fattats, så skulle den fosforsyrade kalken icke visat någon verkan. . 42. Samtliga jordmånsbeståndsdelarnes samversan, under en gifven tid, beror på de atmosferiska växtnäringsmedlens medverkan under samma tid. 43. De atmosferiska växtnäringsmedlens. verkan, ander en gifven tid, beror på jordmånsbeståndsde larnes medverkan under samma tid; finnas jordmånsseståndsdelar i nödig mängd och af tjenlig beskafrenhet, så står växternas utveckling i förhållande :äll mängden af de erbjudna och upphemtade atnosferiska vextnäringsmedlen. Mängden och beskaffenheten af de mineraliska vextnäringsmedlen och frånvaron eller närvaron af fysiska hinder samt deras. verksamhet, ökar eller minskar antalet och massan af de på en gifven jordyta odlade vexterna. Den bördiga jordmånen hemtar, medelst de på densamma befintliga vexter, ur atmosferen mera kolsyra och ammoniak, än den magra; inhemtandet står i förhållande till bördigheten och begränsas blott genom gränsen för atmosferens halt af kolsyra och ammoniak. 44. Under lika tillgång på atmosferiska vextlighetsvilkor, står skörden i direkt förhållande till de gzenom gödningen påförda mineraliska vextnäringsmedlen. 45. Vid lika telluriska vextlighetsvilkor står skörden i direkt förhållande till de ur atmosferen och jordmånen tillgängliga atmosferiska vextnäringsmedel. När till de i jordmånen befintliga och verksamma mineraliska vextnäringsmedlen tillsättes kolsyra och ammoniak, så förökas jordmånens bördighet. På föreningen af de telluriska och de atmosferiska vextlighetsvilkoren och på deras samverkan, i riktig mängd, under behörig tid och af tjenlig beskaffenhet, beror afkastningens belopp. g 46. -Tillförseln af en större mängd atmosferiska vextnäringsmedel (medelst ammoniaksalter, humus), in luften sjelf erbjuder, förökar de i jordmånen befintliga mineraliska vextnäringsmedlens verksamhet. Härigenom kan, af samma yta, möjligen skördas lika .mycket : på ett år, som på två år utan detta äfverskott. 47. Bördigheten hos ena på mineraliska vextnäringsmedel rik jordmån kan icke ökas genom ytterligare tillförsel af samma slags mineraliska vextaäringsmedel. 48. Bördigheten hos en på atmosferiska vexinäingsmedel rik jordmån kan icke ökas genom ytterligare tillförsel af samma slags atmosferiska vextnäringsmedel. 49. Af en på mineraliska vextnäringsmedel rik jordmån. kunna, under en eller flera årgångar, rika skördar hemtas medelst påförning och inblandning ensamt af ammoniak eller humus, utan all tillsats af de från jordmånen genom skördarne borttagna beståndsdelarne. Varaktigheten af denna fortsätta afkastning beror då på tillgången och beskaffenheaf jordmånens mineraliska beståndsdelar. Men fortfar användandet af samma odlingssätt, så uttömmes slutligen de sistnämde, och jordmånen blir mager. 50. Skall jordmånen i detta fall återbekomma sin ursprungliga bördighet, så fordras att de genom de fortsatta skördarne bortförde mineraliska beståndsdelarne åter ersättas jordmånen fullständigt. Har ett fält lemnat skördar i tio år, utan att få ersättning för de jordmånsbeståndsdelar, som med samma skördar borttagits derifrån, så måste det erhålla tio gånger den borttagna beståndsdelsmängden, före utsädet till den elfte årgången, så framt det skall vinna förmågan att under tio följande årgångar lemna ett lika antal skördar. Dessa 50 grundsatser — anmärker författaren — stå i sammanhang med en enda, nemligen den, att vexternas grodd, utveckling ech näring bero på uppta gandet af vissa ämnen, som genom sig sjelfva och sin mängd yttra en viss verkan; och denna verkan står, inom vissa gränsor, i direkt förhållande till deras massa och i omvändt förhållande till de motstånd, som hindra deras verkan. Från denna utom allt tvifvel stående grunsats låta de öfriga 50 grundsatserna härleda sig; så snart man i stället för mängdbeloppen in sätter uttrycken: bördighet, afkastning, skörd, 0. 8. v. Jordbruket är för närvarande underkastadt ett binder, som obemärkt spärrar vägen för allt hvad vetenskapen må lara; detta hinder är vezelbruket. Landtmannen kan icke odta hvad han borde eller företrädesvis kunde vilja odla, utan nödgas beså en stor del af sin öppna jord med sådana vexter, som ej bafva annat ändamål, än att, genom mellankomsten af en honom besvärlig och omedelbart föga afkastande ladugård, anskaffa den gödsel, hvilken forIras til! frambringande af hans säljbara landtbruksalster. Bit stort värdebelopp af jordutrymme, af arbete och kapital uppslukas af dessa lefvande dyngabriker. Ländtmannens enda, vår tids landtbruksretenskap värdiga problem, är att utbyta vexelbruket not en omvexling af tjenliga gödningsämnen, genom wilken han kommer i tillfälle att, på hvart och ett if sina fält, odla blott de vextslag, hvilkas afsättning ir honom förmånligast: allt efter hans o!ika ställning ch olika syften. Huru oändligt enkla skulle ej andtmannagöromålen blifva, om det lyckades honom utt på samma åker utan ombyte odla samma vextslag! Hvad de flesta jordbrukare tå med landthusrållningsvetenskap svänger sig kring de oklara besreppen, att vissa vexter rikta och skona, att andra natta och utmergla jorden! Jag vet icke om och huru idt man nalkats det vetenskapliga målet, hvilket nåbända ej står att uppnå och tilläfventyrs ej är ika tillgängligt för hvar och en, i följd af lokala örhållanden; men vigten af hvad vetenskapen-härom ärer: den fullkomliga vissheten om de särskilta gödingsbeståndsdelarnes verkan, och deras beskäfenhet och form, i deras omvexling efter jordens geoogiska och klimatiska beskaffenhet — denna vigt kan cke uppskattas för högt. Man skulle kunna vara nålet ett godt steg närmare, om man till väl öfveränkta försök i denna riktning bade användt en ringa el af de stora summor, som årligen samlas af landtushållningssällskaper och som i allmänhet bortslöas titan bestämdt eller bestämbart resultat. Besinnar nan — för att stanna vid några praktiska exempel nom mitt fädernesland — att hvitbetsfabriken i Wagimsel årligen bringar 600,000 kalisalter i haneln, hvilka hemtas ifrån hvitbetsfälten i Baden, tan att ersättas, och att man i Nordtyskland, är ut r in, med tillhjelp af guano, skördar ed oerhörd nassa potatis, endast till bränvinsbränning, under et att potatisfälten icke få någon annan ersättning ör de med potatisskördarne bortförda jordmånsbetåndsdelarne, än hvad guanon kan ifmehålla, så kan ran omöjligen sväfva i tvifvel öfver dessa fältsslutga tillstånd. Förrådet af de omsatta jordmånsbetåndsdelarne må vara huru stort som he!st: uttömgt är det likväl. NORGE. Anlända norska blad gå till 26 Maj. Vieckonungen kommer att gifva företräde varje torsdag kl. Y förmiddagen. — Den 22 faj gaf f. dl ståthållaren hans excellehs Löenskjold en fest för vicekounngen. Det äges att den från Amerika återvändande hr ibbern skall bli ett slags föredragande hös icekonungen i diplomatiska mål, hvaremot an icke alls kommer att befstta sig med andets inre angelägenheter. Den 27 skulle iraknannngan afraca för nit none PELLE