Aftonbladet – 29 maj 1856, sida 3

RÄTTEGÅNGSoca POLISSAKER Till ytterligare upplysning i det Falkenbergska målet emot hr öfverstlöjtnanten Rouget de-9:t Hermine har den senare sistl. måndag till Svea hofrätt inlemnat en längre skrift, hvaruti han närmare besvarat, hvad baron Falkenberg vid målets upptagande inför hofrätten den 19 dennes hade emot hohom anfört. Då vi genom protokollets införande (se Aftonbladet n:r 119) gifvit offentlighet åt anklagelsen, anse vi oss äfven böra redogöra för innehållet af försvarsskriften. Vi inskränka oss dock till ett sammandrag. I anledning af baron Falkebbergs den 19:de dennes genom sitt: rättegångsbiträde afgifna förklaring, att ehuru de omständigheter, käromålet afsåg, skulle komma att under rättegångens lopp och genom vittnens hörande närmare ut baron Falkenberg likväl beredd att uppgi annanr af. de tilldragelser.; dervid öf öjtnanten haft yttranden, som varit förnärmande för baronens heder, anmärker öfverstlöjtnanten, att det varit baronens skyldighet både att sjelf veta och inför dom stolen uppgifva föremålet för åtalet, samt att det vore stridande emot en laglig rättegångsordning, att på detta sätt skjuta vittnena framför sig. — Rörande hvad öfverstlöjtnanten, enligt baron Falkenber; uppgift, skulle i närvaro af åtskilliga officerare v lifbeväringsregementet hafva yttrat angående baronen, vill öfverstlöjtnanten endast hafva erinradt, att, lå baronen omedelbart efter omförmälandet af nu ifrågavarande tilldragelse nämner, att chefen sedermera anstält undersökning om pjöceaffären, det vore uppenbart, att hvad han (öfverstlöjtnanten) vid det ifrågavarande samtalet, hvilket han nu ej kunde särskilt påminna sig, må hafva yttrat, endast varit et referat af mamsell Bkmans berättelse samt, under förutsättning af dess enlighet med verkliga förhål landet, gjorda reflexioner,, — Angående baron Falkenbergs uppgift, attsedan chefen, efter anstäldun dersökning, ej funnit hinder att föreslå baronen til officer, öfverstlöjtnanten skall haft den artigh2ten patt uttrycka sin fägnad öfver att barbn Falkenberg blifvit i omförr ndet justifierad,, anmärkes, att öfverstlöjtnanten icke kan erinra sig sedan mdersökningen hos chefen hafva talat med baron Palkenberg mer än ire er, nemligen: då ban på chefens vägnar tills de honom den ipromernorian omtalade arrest, dervid löjtnanten von Knorring var ver: