här den äran, min herre... Bravo, du också Brissac ! Under det att herr do Mayenne talade, lät han knäppa på sig kap; van och drog sjelf på sig handskarne. Det tycks, som om m tänkte er ut, min bror, inföll hertiginnan. Vi skola ej länge uppehålla er, tillade spanioren: Jan, Svarade Mayenne, jag tänker mig verkligen ut. vÖnskar ni att vi afvakta er hemkomst? frågade Feria. Det vore kanske att vänta nästan läligen, invände herr de Mayenne med samina oryggliga lugn. Hvarthön ämnar ni er då? utropade hertigen och hertiginnan på samma gång. Till Artois. Ni reser! skrek hertiginnan. Ni lemnar Paris! röt hertigen. Som j sen, svarade Mayenne likgiltigt och kastade en flyktig blick på Brissoc, hvilken från hörn af rummet girigt betraktade den , som spelades framför honom. omöjligt! tillade madame de MontNi kan ej öfvergifva edra bundsförvandi.töll Feria, blek af vrede. vergifver ingen, svarade Mayenne, här nog starka för att kunna vara mig förutan, då deremot min närvaro är nödvändig i provinsen ... Eller veten j ej; att herr de Villeroy öppgifvit Rouen åt kons gen, och att Lyon uppgifvit sig sjelf ..: Tänk om Paris skulle göra detsammal,.. Aldrig... aldrig) vrålade hertiginnan. Det kan ej dröja kingel utropade spanio-ren med rastris Då är det så mycket mera sköl attjag begifver mig Kärlfrån, mbröt Mayentie kallt. Men ni måöste förklara er, min brör. Alltför gerna, min syster. Jag besvär er, monseigneur, utropade hertigen af Peria, i min konuhgs, i min herrs namn. Må konungen, er herre, göra hvad han villp, afbröt Mäyenne kort, jag gör hvad jag vill... Jag är ingen spanior jag ! Men här fins en spansk garnison, er bundsförvandt Man har hjelpt sig utan mig i kabinettet,