Aftonbladet – 27 maj 1856, sida 3

dervid åtskillige personer blifvit hörde angående omÅ förmälde tilldragelse, utan att baron Falkenberg varit vid undersökningen närvarande, eller derom haft någon kännedom. En hvar borde inse, att baron Falkenberg ej kunnat låta sig nöja med hvad krigsfiskalen Bennich sålunda yttrat och åtgjort; ty, om baronen glömt att på ett värdshus betala en half butelj porter eller möjligen något mera, hade sådant härrört från en lätt inträffad och förklarlig förgätenhet och kunde icke rimligtvis stämplas såsom ett brott, helst den omförmälda uraktlåtenheten, på framstäld anmärkning, genast blifvit rättad och godtgjord. Haäremot yttrade krigsfiskalen Bennich: att han genom de åtgärder, som syntes utgöra föremål för baron Falkenbergs klagan, endast handlat i öfverensstämmelse med hvad krigsfiskalen Bennichs embetsplikt kräft. För en hvar, som gjort sig något hemmastadd med gällande krigslagar, borde det icke vara obekant, att krigsfiskalen hade till åliggande att tillse och vaka öfver att krigslagarne efterlefdes samt att hvarje öfverträdelse af dessa, så vidt den komme till krigsfiskalens kunskap, beifrades och be straffades. Nu funnes i krigslagarne icke blott uttryckt en allmän fordran på noggrannt iakttagande af hvad en sann hederskänsla kräfde, utan ock bestämdt straff för bristande anständighet i uppförandet äfven utom tjensten samt för vanvård af den aktning en militär af andra borde ega. Således hade krigsfiskalen Bennich, då hös honom blifvit anmäldt det baron Falkenbergs förfarande, hvarom nu vore fråga, haft icke blott rättighet, utan embetsplikt att undersöka om ett sådant, allt för allmänt beryktadt förfarande verkligen egt rom. Ty huru detta förfarande än kunde ur allmänna brottmålslagens synpunkt bedömas, vore det åtminstone långt ifrån förenligt med den anständighet och hederskänsla, hvars åsidosättande krigslagen ovilkorligen belade med straff. Krigsfiskalen Bennich hade egt så mycket större anledning att åt baron Falkenbergs anmälda beteende egna uppmärksamhet, som krigsfiskalen Bennich redan förut af baron Falkenbergs regementschef inhämtat underrättelse om ett annat baron Falkenbergs förfarande, sådant det funnes beskrifvet i en promemoria, som, efter hvad krigsfiskalen Bennich erfarit, nyss blifvit i ett annat af baron Falkenberg anhängiggjordt mål till kongl. hofrätten ingifven, och hvilket baron Falkenbergs förfarande, ehuru det för honom ledt till redan undergånget, väl förtjent straff, likväl tagits tillförevändning att enskilt och till och med i någon tidning utsprida det nedriga ryktet, att baron Falkenbergs förmän i beifrandet af hans förfarande endast sökt främja en uppgifven låg egennytta. Erkändes det nu, att krigsfiskalen Bennich egt embetsplikt att, oberoende af målsegandens efterlåtenhet, beifra ett sådant inför krigslagen straffbart beteende, som det, hvarmed baron Falkenberg skulle å ifrågavarande värdshus blifvit beträdd, så följde ock deraf, att krigsfiskalen Bennich, förr än han vidtog åtgärd till sakens lagliga beifran, bort genom målsegandens hörande bereda sig visshet om den beryktade gerningens verkliga beskaffenhet; och detta vore något helt annat än spioneri. Sedan krigsfiskalen Bennich sålunda förvissat sig om sanfärdigheten af det för honom uppgifna brottsliga förhållandet, hade han derom gjort anmälan hos baron Falkenbergs regementschef, för vidtagande af de åtgärder, som på honom lagligen ankomme; oeh då till följd af denna anmälan några officerare af regementet besökt krigsfiskålen Bennieh, inledt samtal om frågan samt meddelat honom, att målseganden förnekat den förut gjorda uppgiften, hade samma officerare af krigsfiskalen Bennich erhållit beskräftelse på hvad han förut hog chefen anmält; men icke vore detta krigsfiskalen Bennichs åtgörande hänförligt till ryktes utspridande. Då krigsfiskalen Bennich emellertid af dessa officerares meddelande erfarit de motsägelser, med hvilka målseganden blifvit befunnen, — motsägelser, hvilkas bevekelsegrunder krigsfiskalen Bennich icke ville bedöma — hade han funnit angeläget att äska polisförhör, och finge nu till kongl. krigshofrätten inlemna det dervid förda protokoll, åt hvilket utan krigsfiskalen Bennichs vetskap eller tillgörande gifvits offentlighet. Genom hvad krigsfiskalen Bennich sålunda anfört och i saken förekommit, ansåg krigsfiskalen det vara klart, att alla hans ifrågavarande åtgärder vidtagits i och för utöfningen af krigsfiskalsembetet ; och då krigsfiskalen för sina embetsåtgärder vore ansvarig inför kongl. krigshofrätten, som det ock tillkomme att pröfva, om han öfverskridit gränsen för sin embetsverksamhet, så hemstälde krigsfiskalen Bennich, huruvida kongl. hofrätten kunde anse sig behörig att upptaga detta mål till pröfning. Notarien Frykman genmälde härå: att de af krigsfiskalen Bennich inlemnade polisprotokollen innefattade materialier för bedömandet af det åtal baron Falkenberg emot krigsfiskalen Bennich anställt; och kunde notarien Frykman icke föreställa sig att något stadgande i krigsartiklarne gåfve krigsfiskalen den makt och myndighet, att å tjenstens vägnar vaka öfver officerares förhållande i enskilta lifvet och än mindre att inför värdshusvärdar och värdshuspigör anställa efterforskningar i sådana ämnen. För krigsfiskalen Bennichs embetsutöfning funnes andra sätt och vilkor, om han velat dem begagna samt gå öppet och ärligt till väga. Advokatfiskalen Billbergh förklarade, att advokatfiskalen åtminstone i sakens närvarande skick ansåg sig sakna anledning ått instämma i den af krigsfiskalen Bennich framstälda invändning om kongl. hofrättens behörighet att målet upptaga, utan yrkade advokatfiskalen, det kongl. hofrätten måtte fortfara med handläggningen deraf, och i sådant afseende, i enlighet med 8:de kapitlet rättegångsbalken, förvisa målet till undersökning vid närmaste underrätt, för hvilken händelse advokatfiskalen jemväl hemstälde, det kongl. hofrätten ville om målet underrätta justitiekanslersembetet, på det aktor måtte förordnas att å advokatfiskalsembetets vägnar vid undersökningen hos underrätten vara tillstädes. Kongl. hofrätten, som fann det justering för parterna af det denna dag i målet hållne protokoll borde ega rum, :förständigade parterna att för sådant ändamål åter sig inställa fredagen den 23 innevarande månad kl. elfva förmiddagen; och ville kongl. hofrätten derefter meddela beslut öfver den af krigsfiskalen Bennich gjorda invändning mot kongl. hofrättens behörighet att målet upptaga och handlägga. Afträdde. År och dag, som förr skrifvet står. In fidem. W. Königsfeldt. — Förre handelsbetjenten Westring, hvilken för stöld från sin husbonde handlanden Zanoni varit häktad och undergått bestraffning, har, ställd å fri fot, åter gjort sig skyldig till bedrägerier. För ett handelshus i Göteborg har han utverkat sig agentur, och härstädes till flera källaremästare försålt viner mot accepterade vexlar. Dessa har han hypotiserat och till varuegaren lemnat förfalskade accepter. Po