Aftonbladet – 27 maj 1856, sida 3

hade mrs Kelly haft en rättegång, som väckt stort ! uppseende. En :slägting till hennes aflidne man bej stred nemligen giltigheten af ett testamente, hvari denne, utom en förmögenhet af 200,000 pund ster-j ling, efterlemnade ät-sin enka en årlig inkomst af; 11,000 ; och först efter en lång kamp, under hvilken utsigternz ofta voro ganska litet lofvande, vann enkan slutligen sin sak. Tisdagsaftonen den 8 sistl. April promenerade mrs Kelly, i sällskap med en sin nevö, mr Strevans, i parken vid Ballinderry, då plötsligen tvenne karlar, klädda i fruntimmerskläder och med svarta masker samt flor för ansigtet, störtade fram från en häck och aflossade flera pistolskott mot mrs Kelly, som genast sjönk liflös till marken, träffad af en kula, hvilken nästan-alldeles sprängde hufvudet. Ionan den förfärade nevön hunnit sansa sig, voro gerningsmännen försvunna, och ännu i dag är man i fullkomlig okunnighet om motiverna till brottet. Väl hade mrs Kelly kort förut underrättat sina förpaktare att de icke längre än tillden 1 Maj kunde räkna på att få åtnjuta den lättnad i deras afgifter, som hon förut hade beviljat dem; men man sätter dock icke denna omständighet i förbindelse med mordet. Snarare tyckas misstankarne vara riktade mot några hennes mans slägtingar, som möjligen genom hbennes död velat åtkomma det arf man sökt göra henne stridigt. — Denna mrs Kelly, hvars sorgliga slut vi nu berättat, har fört ett så äfventyrligt lif, att få romanförfattare skulle våga dikta något liknande, ehuru motstycken dertill i andra länder icke fattas. Man kan nästan säga att ett sådant lif icke kunde annat än få ett sådant slut. Sarah Birch (mrs Kellys namn som flicka) var född i Broadstairs, en badort på kusten af Kent, der hennes far var värdshusvärd. För omkring 50 år sedan besöktes nämde ställe af en ung irländare mr Meredyth, arfvinge till ett vackert gods och en baronettitel. Denne förälskade sig i värdshusvärdens vackra dotter och sökte, med blott alltför mycken framgång, att förföra henne. Sarah flyktade med sin älskare till Irland, der hon snart skänkte honom en pant af deras kärlek. Faderskänslan var dock främmande för Mere.yth; han öfvergaf sin älskarinna med hennes barn, lemnande dem till tof för den största nöd, Detta blef anledningen tlil mrs Kellys första process; de vältaligaste advokater höggo löst på hvarandra, och år 1917 fick hon sig tilldömd en ersättning af 3000 . Under de derpå följande åren förde hon ett det äfventyrligaste lif. Hennes skönhet skaffade henne tillbedjare, hennes nöd tvang nenne att taga emot dem, och hon nedsjönk till den lägsta ståndpunkt af sedlig förnedring. En äldre enkling, mr Edmond Kelly, förut sakförare och sedan millionär, blef bekant med henne omkring år 1827. Hon flyttade till honom som hans hushållerska, men blef snart hans hustru och herrskarinna på godset Rookwood i Galway. Mr Kelly hade med sin första hustru haft en dotter, men denna var försvunnen, och hans slägtingar hoppades att en gång få dela det rika arfvet, som uppskattades till minst 500,000 L. Den fordna miss Birch var ännu icke offielelt erkänd som mrs Kelly; men hon vårdade omsorgsfullt sin gamle man, som med hvarje dag blef allt svagare, allt mera besynnerlig och excentrisk till lynnet. Om hans sista dagar berättades underliga ting: Den gamle mannen fruktade att dö af hunger, och hans trogna älskarinna, hustru, sköterska, fångvakterska eller hvad hon nu i sjelfva verket var, fyllde hela hans rum med mat. Man talade om en vigsel vid dödsbädden, om ett testamente i sista ögonblicket 0. s. v. Slutligen dog han, och Sarah presenterade sig som hans enka, försedd med ett testamente, som insatte henve till ensam arfvinge af hans efterlemnade förmögenhet. Hans närmaste slägting, ett äldre ogift fruntimmer, miss Thewles, gjorde henne arfvet stridigt, fick understöd i och för inledandet af en process och vann vid underrätten. Mrs Kelly vädjade till högre domstol. Under tiden bade miss Thewles fått sig friare och tagit till man sin advokat. Men denne var icke lika lycklig vid försvaret af sin bustrus, som han varit vid försvaret af sin fästmös sak. Mrs Kelly vann processen och tog sina vidsträckta egendomar i besittning. En dag kom till hennes dörr en fattig qvinna med två små barn, bedjande en af tjenarne framlemna ett bref till sin fru; men hon väntade förgäfves på svar och kom och gick. den ena gången efter den andra med oförrättadt ärende. Det var Edmond Kellys försvunna dotter, som kom för att tigga en ringa del af sin fars rikedom. Hennes historia kan verkligen kallas märkvärdig. I barndomen hade hon blifvit förklemad och bortskämd. Efter moderns död kom hon i en af de bästa och dyraste pensioner, der det betaldes 300 för henne om året, men efter faderns andra gifte flyttades hon till en simplare anstalt, tills man småningom helt och hållet upphörde att bekymra sig om henne. Efter många äfventyr blef hon öfvergifven af sin man, med hvilken hon hade två barn och som hon gift sig med då hon trodde sin far vara död. Längre fram gifte hon sig för andra gången, och då hon slutligen fick höra talas om arfstvisten, begaf hon sig till Irland för att bedja mrs Kelly om någon hjelp, men utan attfå tala med sin stjufmoder. Denna hade emellertid en sakförare, mr Birch (hennes nevö eller möjligen son), som lofvade hjelpa Kellys dotter, i fall hon ville gå in på att blifva hans mätress. Då hon afvisade honom, använde han våld, för hvilket ban dömdes till en ersättning af 200 . — Der var ingen välsignelse med Kellys penningar: En dag kom mrs Kelly i stor brådska åkande fram till en poststation i London, der hon uppgaf att den nyss omtalade Birch begifvit sig på flykten med en summa af 200,000 , som han lyckats tillgripa. Han blef arresterad ombord på en ångbåt, som skulle afgå till Calais, och förd tillbaka, men försonade sig åter med sin tant eller mor, och saken blef nedtystad. Mrs Kellys sista process var med den polistjensteman, som arresterat Birch, och hvilken hon ville undanhålla de 500 hon lofvat honom i belöning. Sedan harhon lefvat stilla på sina gods, och först nu har man åter börjat tala om beone med anledning af det mystiska mordet, ehuru, som sagdt, det hittills ännu icke lyekats komma de två maskerade gerningsmännen på spåren. Rätttelser.