Aftonbladet – 27 maj 1856, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Vårsång. (Ett hittills otryckt skaldestycke af Stagnelius.) På gyllene skyar ånyo du kommer, o Vår! Förbi äro molnens, förbi äro stormarnas dagar. Se, skördarne knoppas, se fruktträdet blommande står Och turturn så ömt i de susande lunderna klagar. Med kärlek på jorden från himlarnes eviga höjd Guds dotter, den strålande solen, nu fäster sitt öga. I brudliga smycken naturen sig kläder med fröjd Och möter den kraft, som beströmmar dess sköt från det höga. Nu lofsjunger skogen, nu ängarne blomstra och le, Små englar i dälderna leka med fläktande vingar, Ljuft lindarne susa och blommorna vällukterge, Och frälsande andarnes chorsång ur böljorna klingar. All kärlekens under, o menniska! fröjde din syn, Med vördnad af dig den grönskande marken beträdes! De himmelska flyttat till jordrunden neder ur skyn, Jehova är sjelf i sitt heliga tempel tillstädes. I templet, profeter! med ångande rökelser gån För Honom, som är, som har varit, som evigt skall blifva, Och följde af tusende röster er guldharpa slån, Att genljud deraf de odödliga fjellarna gifva! (Norra Kalmar läns tidning).