— Vi erfara från Upsala, att man äfven der visserligen väntat, att kronprinsen icke såsom vicekonung i Norge skulle fortfarande utöfva kanslersembetet, men att man räknat på, att någon annan än erkebiskopen och framför allt en civil person skulle blifva till kansler förordnad. Erkebiskopens af Posttidningen i lördags förkunnade förordnande har visat, att man missräknat sig häruti. Ehuru nu hans högvördighet erkebiskopen i sin egenskap af prokansler kunde på visst sätt synas vara den närmaste att vid förfall för kansleren eller vid ledighet företräda dennes ställe, torde det vetenskapliga samfundets ställande under chefskapet af kyrkans förnämste prelat föga bidraga till återställande af ett angenämare förhållande emellan kanslersembetet och de akademiske fäderne, än som nu sedan några år tillbaka egt rum.