— De bland våra läsare, som tagit -kännedom af de handlingar vi meddelat rörande det Falkenbergska målet i Svea hofrätt emot hr öfverstlöjtnanten Rouget de S:t Hermine, torde icke hafva undgått att: erfara lika mycken förvåning och harm öfver. uselheten äf det sätt, hvarpå chefen för lifbeväringsregementet, generalmajoren, tillförordnade ordföranden i kongl. krigshofrätten, serafimerriddaren m. an. grefve Maurits A. Lewenhaupt synes vårda sig om disciplinen vid det honom anförtrodda regemente, som äckel och vämjelse vid de seder, som här blifvit ucppdagade, och vid den ömkliga junkerhögfärd och junkermoral, som yfves öfver bokstäfverna i ett namn på det sätt, att man väl för detta namns skull söker uppröra himmel och jord för en. erhållen tillrättavisning, som det varit klokast att svälja, men deremot icke ett ögonblick synes hysa någon den ringaste blygsel öfver det skamliga förhållande, hvars följder framkallat tillrättavisningen. Vi vilja härmed visserligen icke taga den form, hvari den ifrågavarande tillrättavisningen blifvit gifven, eller förfarandet vid sakens behandling öfverhufvud i obetingadt försvar; men vi tro oss dock genom ofvanstående hafva uttryckt den känsla, som måste blifva den vida öfvervägande hos hvar ochen, som tar kännedom af de bedröfliga rättegångshandlingar, som vi ansett oss icke böra undanhålla allmänhetens kännedom. En omständighet, som vid allt detta förtjenar särskilt uppmärksamhet, är att den friherrlige junker, som under sin fanjunkaretid vid regementet förtjenat sporrarne på det sätt, som den inför regementschefen justerade handlingen utvisar, omedelbart derefter af samme regementschef föreslås till officer och af konungen dertill i nåder utnämnes. Den 12 Mars innevarande år förkunnade nemligen Posttidningen uti sin officiella afdelning, att Kongl. Maj:t den 28 sistlidne Februari till underlöjtnant vid lifbeväringsregementet utnämt och förordnat fanjunkaren vidregementet friherre Carl Eugene Falkenberg. Då den af regementschefen samme fanjunkare för konduitfel ådömda 14 dagars arrest synes hafva börjat i slutet af Januari och följaktligen måste bafva sträckt sig åtminstone några dagar in uti Februari, men en tid af omkring 3 veckor vanligen åtgår för att regementschefs förslag, efter att ha passerat genom generalbefälhafvarens hand, skall hinna af departementsceKefen föredragas i konseljen, så vill det synas, som om regementschefen knapt hade afvaktat den ädle friherrens befrielse ur arresten, innan han sökte att åt honom utverka en officersfullmakt ! Hvilken uppmuntran innebära icke dylika drag af det militära befordringsväsendet för oförvitlige underofficerare, som händelsevis icke råkat att få bjellran af ett klingande namn! Och hvilket förträffligt manande efterdöme sedan för de unge ämnessvennerne vid en i hufvudstadens närhet förlagd akademi att beflita sig om dylika ridderliga idrotter!