vit anmäldt, hvarigenom fanjunkaren undveke en kostsammare resa hit, och adjutanten dessutom vore rätte mannen att detta uppdrag fullgöra, då dels tjenstgörande majoren ej gerna kunde direkt med en underofficer brefvexla, dels adjutanten vore den, till hvilken mamsellen anmält förhållandet. Regementsehefen lemnade härtill sitt samtycke, med tillägg: Skrif då och underrätta fanjunkaren Falkenberg om hvad mot honom blifvit anfördt, infordra deröfver hans förklaring och tillägg att, om han, enligt mamsellens uppgift, från besöket hos henne medtagit den ifrågavarande pjesen, han då bör till henne densamma ofördröjligen återställar, hvarpå underlöjtnant Öhrström afsändt skrifvelsen, utan att likväl förevisa densamma hvarken för chefen eller tjenstgörande majoren. Några dagar derefter hade mll Ekman infunnit sig hos tjenstgörande majoren och afgifvit enahanda berättelse om förhållandet, som underlöjtnant Öhrström förut meddelat, samt förklarat, att hon ej hade för afsigt att tillställa någon skandal, men visat sig mycket angelägen att återfå konststycket, som ej vore henne tillhörigt; hvarefter, och sedan tjenstgörande majoren, för hvilken hon beskrifvit konststycket vara till framställningssättet af tvetydig beskaffenhet, med afseende dcerå förestält henne, att det vore påtagligt, att endast pojkaktighet låge till grund för fanjunkare Falkenbergs beteende, och att hon borde vara förvissad att återfå sin tillhörighet, mll Ekman, efter förnyadt löfte att hålla saken tyst, sig aflägsnat. Något svar från fanjunkare Falkenberg hade under tiden icke ankommit, men några dagar efter mill Ekmans omförmälda besök hade fanjunkare Falkenberg, åtföljd af sin broder, underlöjtnanten vid kungliga lifregementets grenadierkår, baron Falkenberg, infunnit sig uti ehefens för kungliga lifbeväringsregementet bostad, der tjenstgörande majoren äfven varit tillstädes. Sedan chefen i enrum en kort stund samtalat med baronerne Falkenberg, hade tjenstgörande majoren af regementschefen blifvit inkallad, hvarvid underlöjtnanten Falkenberg förevisat underlöjtnanten Öhrströms omförmälde skrifvelse och, jemte det han beklagat sig öfver dess innehåll, såsom efter hans förmenande sårande för Falkenbergska namnet, frågat tjenstgörande majoren, om underlöjtnanten Öhrström fått befallning att afsända ett sådant bref, å hvilken fråga tjenstgörande majoren, efter att hafva tagit del af brefvets innehåll och funnit detsamma ej författadt i de ordalag, som blifvit anbefalde, lemnat det besked, att underlöjtnanten Öhrström visserligen fått uppdrag att tillskrifva fanjunkaren Falkenberg i ämnet, men icke i de ordalag brefvet utvisade, hvarjemte tjenstgörande majoren erinrat, att fråga egentligen vore att få utredt, huruvida det anmälda förhållandet vore med sanningen öfverensstämmande. Fanjunkaren Falenberg medgaf derpå, att han, iklädd uniform, den ifrågavarande aftonen, i sällskap med grosshandlaren B. och en namngifven officer af annat regemente, besökt mamsell Ekman, att han vid bortgåendet från henne kommit att medtaga det omnämde konststycket, utan att han numera kunde erinra sig, huru dervid tillgått, emedan han, som vid tillfället druckit mycket champagne, derigenom råkat i den belägenhet, att han icke kunnat klart uppfatta, hvad som förefallit, men att det vore möjligt, att den omnämde officeren innehade konststycket, samt att han sedermera besökt mamsell Ekman och lofvat att återställa detsamma till henne, men visste icke för ögonblicket, hvarest det vore tillfinnandes. . Då underlöjtnanten Falkenberg, detta oaktadt, utfarit i häftiga ordalag emot underlöjtnanten Öhrström och talat om upprättelse, hade tjenstgörande majoren erinrat, att, om rättegång anstäldes emot underlöjtnanten Öhrström, denne naturligtvis ej hade annat parti att taga, än söka bevisa, att hvad brefvet innehöll vore med sanna förhållandet öfverensstämmande. Regementschefen hade derefter yttrat, att efter hvad han hört genom fanjunkaren Falkenbergs egna medgifvanden, skulle en rättegång endast medföra obehag för fanjunkaren Falkenberg, och ansåg derföre klokast att saken i godo uppgjordes, hvilket baronerne Falkenberg äfven medgåfvo. Under sådane förhållanden fordrade regementschefen att fanjunkaren Falkenberg skulle oförtöfvadt antingen söka tillrättaskaffa konststycket och återställa det till mameell Ekman, eller ock i godo med henne bilägga saken samt derefter inkomma med hennes skriftliga intygande, att hon ansåg sig fullkomligen godtgjord och ej påyrkade något vidare i denna ledsamma affär. Några dagar derefter anmälde fanjunkaren Falkenberg, att mamsell Ekman icke på något vilkor kunnat förmäs att afgifva det äskade intygandet, i anledning hvaraf regementschefen befallde fanjunkaren Falkenberg att söka föranstalta derom, att all Ekman godvilligt i hans närvaro sig hos chefen instälde för att muntligen afgifva nämde intygande. Då det anmäldes, att mll Ekman icke heller kunnat sfvertalas att efterkomma detta till henne af fanjunkaren Falkenberg framförda förslag, uppdrog regementschefen kaptenen frib. v. Rosen och löjtnanten v. Knorring att besöka mll Ekman, för att med henne uppgöra på sådant sätt, att hon ansåg och förklarade sig tillfyllest godtgjord och belåten samt frånträdde allt vidare anspråk. Sedan dessa begge officerare till chefen inberåttat, att mll Ekman, som bekommit 50 rdr rgs, för dem förklarat och försäkrat sig ej hafva något vidare anspråk att i saken framställa, samt saken sålunda blifvit i godo bilagd, i hänseende till mll Ekman, befalde regementschefen tjenstgörande majoren, att förkunna fanjunkaren Falkenberg för konduitfel 14 dagars arrest å eget rum utan tjenstgöringsskyldighet, hvilket äfven skedde onsdagen den 23 innevarande månad kl. 4 e. m., i närvaro af t. f. regementsadjutanten löjtnanten v. Knorring. Samma dag förekallades underlöjtnant Öhrström, gjordes af regementschefen uppmärksam å det fel, han begått deruti, att han icke författat ifrågavarande skrifvelse i de ordalag, honom blifvit anbefalde, erkände sitt obetänksamma och felaktiga förhållande i detta fall, förklarande att det på det högsta smärtade honom, att genom detta sitt förhållande hafva förorsakat obehag, hvarefter regementsehefen anbefalde honom 14 dagars arrest å eget rum utan tjenstgöringsskyldighet. Stockholm den 31 Januari 1856. Att förestående promemoria blifvit, efter chefens för kongl. lifbeväringsregementet hr generalmajoren m. am. grefve M. Lewenhaupts och tjenstgörande majorens vid samma regemente hr öfverstelöjtnant F. Rouget de S:t IHermines muntligen lemnade uppgifter, af mig uppsatt och derefter inför bemälde hr vegementsohef och öfverstelöjtnant justerad samt af dem till alla delar erkänd, såsom med sanna förhållandet enlig; det varder härmed under edförpligtelse intygadt, Stockholm, som ofvan. J. Alb. Hultgren. itör vid kong lifbelväringsregementet. Den här ofvan omtalade skrifvelsen från regementsadjutanten till dåvarande fanjunkaren baron Falkenberg är af följande lydelse: Till fanjunkaren vid kongl. lUfbeväringsregementet O, F. Falkenberg. Som till regementschefens och tjenstgörande majorens kunskap kommit, det fanjunkaren, vid ettbesök hos en allmänt beryktad qvinna, skall hafva lagt sig till en toalettprydnad, i värde uppskattad till tio riksdaler banko, får jag, på regementschefens befallning, härmed anmana fanjunkaren att densamma fördröjligen återställa, Stockholm den 10 Januwi 1856. P. B. OC. A. Öhrström, regementsadjutant. Vice THANDELS-UNDERRÄTTELSER. ANKOMNE VAROR. Ma; O4n Callciän A0 YYOQ Loe ha