undan de borgerliga domstolarne, betala inga afgifter och lefva af de näringsidkande klassernas svett och möda. Röfvareband genomströfva landet, och till och med i närheten af Rom vore man blottstäld för att blifva utplundrad. Är 1850 befunno sig i legationerna 10,435 menniskor i fängelserna och 1854 hade antalet stigit till 13,006. Sakernas ställning vore rent af odräglig; allt rättstillstånd har upphört; biskoparne, inqvisitionen, prefekterna, polisen ha hvar för sig rättighet att efter godtycke företaga arresteringar. Dessutom vöre invånarne tvungna att besolda de österikiska trupperna i legationerna, hvilket åter icke vore förhållandet med fransmännen i Rom. Alla föreställningar hos påfven om förändringars införande finna intet gehör. Sakernas ställning i. Italien. hadegenöm hr Gladstone blifvit-tillräckligt bekant; ännu sämre ser det ut på ömSicilien. Folkets, utmärktaste män vore landsförvista, och vid ringaste anledning skjutas personer -hälfdussinvisspå öppna torget. Regeringens system hade förvandlat den fruktbara ön till en ödemark. I Toscana ser det föga bättre-ut; de derstädes förekommande förföljelserna-mot främmande trosbekännåre vore kändå; likasåegendomskonfiskationernai Lombardiet. Det vore glädjande att Frankrike på kongressen förklarat sig redo-att draga siha trupper från Rom, och män borde hoppas, att öfver: hufvud taget nödvändigheten.:snart skall låta känna sig att omgestalta det politiska systemet i Italien och aflägsna hvarje7 utländsk intervention. Lord: Clärendon: förtjenade allt .beröms för det han uttalat sig för denna nödvändighet, och han syntes talaren icke heller förtjena det tadel, som lord Maxners uttalat med änledning af förklaringarne beträffande den belgiska pressen... Men väl. vore det att tådlaatt grefve Walewski uti-sin resume af de:i sessionen den 8 April förefallna förHandlingarne uttryckt sig så; söm hade Jord -Clarendon biträdt deuttalade -hotelserna mot belgiska; pressen. De af kongressen :beslutade reformer i sjörätten under krigstid kunde man sluthigen blott. lifligt helsasåsom ett glädjande framåtskridande. : j Lord John Russell uttalade ssin öfvertygelse Fara, att fredsvilkoren vore ärofulla för den britiskå kronan; och krigets ändamål fullkomligt. -ernådda. Ge: nomgående. fredsfördra jetsårtiklar funne hän att den anordning, enligt hvilken Ryssland uppgifvit sitt protektorat i. Donaufurstendömena, vore för detta ändamål ganska :lämpligt funnen. Hvad beträffade Donaufarten, hade man till fromma förseglåtionens frihet på Donau fullständigt gjort sig till-godolden ;vid Sebastopol vunna: vapenframgång. Man hade helt och hållet uteslutit Ryssland från besitthingen af -Donaustranden och tillika beröfvat det hvarje kontroll öfver seglationen på. floden, som kunnat användas ått för densamma blifva till -hinders... Fb afseende på tredje punkten, uteslutandet af Rysslands herravälde i Svarta hafvet. som på wienerkonferönsen-utgjort .stötestenen, -hade -man enligt talarensförmenande ej kunnat vinna någon bättre: garanti än den åvägabragta.:neutralisationen af:Svarta hafvet; och hvad-anginge :fjerde::punkfen,srde: kristnes ställning i Turkiet, instämde han hufvudsakligen med hroLayard, satt den träffadefanordningenoVoreattanse. såsom klok-och ändamålsenlig:.Troddesdock, att allt dettas oaktadt det icke kunderbestridas, i att fredsartiklarne i och för sig icke erbjöde någon-garanti imot framtida utvidgningsplaner från Rysslands sida:-det-kunde omöjligen påstås, att dess åregiriga planer icke skola förnya sig. . Men den engelska-regeringens politik hade redan omintetgjort den store Napoleons förutsägelse på S:t. Helena, att om Ryssland utvecklade sina planer mot Konstantinopel, skulle Österrike: deltaga, deri. och dela bytet. Dertill komme ännu den ytterligare garanti, som låge i den med Frankrike och Österrike afslutade traktat, som garanterar Turkiets integritet och oafhängighet och förklarar hvarje angrepp mot detsamma såsom casus belliz Han-trodde derföre, att huset kunde vara fullkomligt tillfreds med hvad som skett, och om man sade honom, att flera icke vore DÅ da med freden, och om han än lika med Ja Palmerston sjelf trodde, att Englands vaper, skulle förvärfvat större ära och större fördelar. om kriget blifvit fortsatt, så räknade ban et regeringen till så mycket större heder, Sar i att hon, ehuru hon haft det i sin makt att förraå nationen till krigets fortsättande, bon .dock låtit sig nöja med att fullkomligt uppnå krigets ändamål och föredragit freden. Blott åtskilligt ansåg han sig böra klandra och begära upplyst. Det skulle synts honom bättre om förpligtelsen i afseende på Nikolajew blifvit upptagen i sjelfva fördraget, i stället att blott figurera i protokollerna såsom en förklaring af grefve Orlow. Äfven hvad anginge der-tscherkessiska fästena, vore han af den åsigt, att de kunna blifva ett medel att betrygga ryssarnes makt i Svarta hafvet. Vidrörande derpå, äfven han, tillståndet i Italien, uttryckte han den förhoppning, att hvad lord Clarendon yttrat om det af Österrike utöfvade protektoratet, och hvad som, enligt hvad han ur tillförlitlig källa erfarit, blifvit sagdt med långt skarpare. ord än potokollet uttryckte, icke måtte falla i ofruktbar jord. ty om man skulle låta det bero vid österrikarnes; vägran att inlå a sig på sakem, så skulle det nu stå. bedröfligare med förhållandena i Italien än tillförne. Att britiska regeringen, synnerligast då hon kan vara försäkrad om husets understöd i denna sak, skulle vidtaga nödiga åtgärder, derom vore han förvissad. Det komme emellertid derpå an, att vakta sig för öfverilade och olämpliga steg. Man skulle göra bäst att träffa öfreretskommelse med fransmännens kejsare, och i förening med honom låta Österrike höra ett fast och förnuftigt språk. Man borde dock ickes; för sakernas ställning i öfre och mellersta Italien: under det österrikiska protektoratet, lemna ur sigte: de ännu bedröfligare förhållandena i Neapel. Lord Claude Hamiltön utbredde sig vidlyftigt öfrer tscherkessernas förhållanden till Rysslånd och denna. senare makts småningom fortgående inkräktningar på det tscherkessiska området, å hvilket det icke egde ringaste rätts-anspråk.. Han påstod det England vore förpligtadt taga dessa bergsboer i beskydd mot: Ryssland, och att England i afseende på dem ej betett sig hederligt vid fredsfördragets afslutande. Jorden föreslog derföre, det adressen måtte på så sått amenderas; att den icke bestämdt uttalade sin tVfredsställelse öfver fredsvilkoren, utan blött erkäne att dessa fredsvilkor till stor del uppfylla de ändamål, för hvilka kriget blifvit företaget. Förste amiralitetslorden, sir Charles; Wood, bestred å regeringens! vägnar, att Englani genom freden skulle ha prisgifvit tscherkesserna åt Ryssland, ty de befunne sig i alldeles samma läge som före krigets början. Hvad beträffade återuppförandet af fästena på tscherkessiska kusten, borde man icke förgäta, att bestämmelserna i afseende på Svarta hafvet ega samma tillämplighet på Turkiet som på Ryssland, och att derföre om Ryssland icke finge ega några fästningar på Svarta hafvets östra kust, skulle äfven Turkiet nödgas rasera Varna. Hvad anginge fredsfördraget i allmänhet, yttrade sir Charles Wood den åsigt, att det borde med glädje och tillfredsställelse inottagas, och trodde han sig kunna förklara frånvaron af entusiasm i England för denna fred derigenom, att man funne sig besviken i sin förväntan på de stora framgångar, som den nyligen skådade raktfulla flottan utan: tvifvel skulle ha ernått. — fter slutet af sir Charles Woods tal, afbröts debatten för att påföljande dag fortsättas. ——LLenLiSseememvee—— ————— ——-—-—-—— —— J I hans motståndare störtade öfver honom med