Aftonbladet – 24 maj 1856, sida 5

Jag förstår,, mumlade Henriette. Jag såg den unge herren stå der borta bakom bersåen och tittan, fortfor trädgårdsmästaren, men bäst som han stod och kikade, så kom herr Pontis och slog honom på axeln, och så gingo de sin väg med stora steg begge två.n Bra! bra! mumlade Marie Touchet och tryckte dotterns arm. Vi återfinna honom nog... Kom nu, Hela familjen försvann nuder porthvalfvet. Espåerance, till hälften vanmäktig, hade nedsjunkit på en bänk, och hans stirrande blickar sökte Pontis. Gabriella hade återvändt till sin far. Men hastigt ådrog sig ett starkt buller den bleke ynglingens uppmärksamhet, och knapt: hade han upplyftat sitt sänkta hufvud, förrän han varseblef eller snarare gissade till Pontis, hvilken med förvridna anletsdrag, blodsprängda ögon, flämtande bröst och sönderrifna kläder framstörtade utur den täta afvenbokshäcken. Farväll... farväll... stammade gardisten med dof röst och slog sina armar hårdt om vännens hals, farväll... helsa de vördige bröderna. Derefter gjorde han en rörelse för att fly, men Espåerance fattade häftigt tag uti hans sönderrifna rock. I himlens namn hvad fattas dig! utropade han. VII Hund och varg. Se här huru Pontis hade användt sin tid. Som läsaren påminner sig, försvann han hastigt efter samtalet med Espårance. La Ramåe var således fri; gardisten, hvilken i så hör; grad förskräckt honom genom sin hotande hållning, hade sjelfmant aflägsnat sig, och Henriette, som blixtsnabbt omfattat Espå