Aftonbladet – 23 maj 1856, sida 3

— rodr.ande nedslå ög nen vid min anblick... vare denna tanka långt ifrån mig! .. Tvärtom, jag skall — jag lofvardet vid min ära! — alltid vika af till höger när jag ser er till venster ... men jag raiiste behålla denna biljett !... jag måste eg7, detta förfärliga vapen emot er! Det är fegt, utropade Henriette med en förskräck ig blick. Om jag skall tro edra ögon, så är det snarare djerft. Vill ni ej återgifva mig biljetten ? Nej ?n Välan, då skall jag taga den. Först måste ni låta mörda mig, min frö-ken; ty så länge en blodsdroppa finnes qvari mina ådror, skall jag försvara en egendom. som är mig så dyrbar. Ännu en gång, betänk erl Espårance höjde på axlarne. Var ej rädd för mig, sade han vänligt, ni ser ser ju att jag icke är rädd för er. Vel... Vel... mumlade den unga flickan med vildt raseri. Farväl! jag har endast ett ord att säga er... Esptrance... frukta mitt bat!... Räds!b Ni har redan sagt två ord för mycket, min frökenn, svarade Espårance, under det att Henriette, likt en rofgirig tigrinna, rusade in uti bersåen och fattade modrens arm. Gabriella ryste då hon såg den unga flickans förvirrade utseende; men hennes ädla hjerta segrade nu som alltid, och hon underrättade sig oroligt om hennes helsa. Henriette svarade cj, med ursinnig häftighet drog Son den majestätiska Marie Touchet med sig mot dEntragues och grefven af Auvergne, hvilka just nu återkommo efter att hafv. bjelpt konungen stiga till häst. Låtom oss fara härifrån... låtom oss fara hänifrån!... utropade hon, kastande oroliga blickar omkring sig. (Forts)