Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 4

I kokhandeln, Stockholms och Landsortens : HEINBOTI, J. C.A., Tempelförgården (h. 4: 24). HEINROTH, J. C. H., Uppfostran och Sjelfbildning (h. 1: 28). HEINROTH, J. C. H., Läran om det Sanna Lifret (h. 2: 28). HEINROTH, J. C. H., Anthropelogi (bh. 9. 24! CF sAnthropologien har sin ret i Christendomen oeh torde j komma att utgöra den hufvudsakliga form, under hrvilsken denna iyframtiden skall genomtränga äfven de vetenskapliga åsiglerna. — Den ifrågavarande boken är skrifven i religiös ton, och denna ton är ieke affekj terad, utan uppriktig oeh allvarlig.s — Bland tidens goda tecken intager, såsom uppgifvando de verkliga sorsakeraa till dess sjukdom och botemedel derför, Heinreths Anthropelegi ett utmärkt rum, hvarföre man önskar ech hoppas, att icke allenast akadeamiernas, utan ock kyrkans allvarliga styresmän skola sätta denna bek i handen på alla de ynglingar, som as till embetsmän, så i kyrkan som staten. — Ansthropolegien är likasom brännpunkten för mensklighestens högsta vetenskapliga sträfvanden eeh står i midaten af dem alla. Hennes studium år derföre ett behef, icke blett för Läkaren, utan för shvar eeh en, sem vill uppaå en sanun bildi snlng. (Svt. Lit Fören. Tidn. 1888, s. 41.) För öfrigt gäller om Heinroths Skrifter i allmänhet, att de iro religiösa till andan oeh populärt philosophiska till formen. — De egna sig derföre synmerligen väl för ungdom, som :nåste börja tänka oeh handla på egen hand, då bon lem-. ar fädernehemmet ech går ut att söka sin lycka i verlden