Aftonbladet – 22 maj 1856, sida 3

Det var la Ramåe med armbandet i handen. Men hvad vill då denne evige la Ramee, som förföljt ossj ända sedan morgonen...? frågade grefven af Auvergne i dEntragues öra. Fy, det var ett elakt ansigte, sade konungen sakta till Gabriella, under det att han uppmärksamt betraktade den bleka ynglingen. Vet ni hvem han är lik?... Nej, sire.n Hör på! Tycker inte också ni, madamep, utropade konungen, vänd till Marie Touchet, att denne unge man på ett förvånande sätt liknar min högstsalig svåger, Carl IX.n Verkligen ... något... litet... stammade Marie Touchet, bitande sig i läppen. La Ramåe stod orörlig, till hälften dold bakom träden, med fröken dEntragues dyrbara armband i handen. Ändtligen hade hans mest brinnande önskan uppfyllts! Han hade fött bevaka Henriettes alla rörelser på ett ställe der hon minst hade anat det. Den unga flickan darrade; denne outtröttlige väktares segerrika enträgenhet började att förskräcka henne, och hon sökte förstulet hjelp uti moderns kalla och ogenomträngliga ögon. Men småningom började sakerna återtaga sitt förra skick, och tack vare den förställning som tillhör hvarje vårdad uppfostran, lyckades Marie Touchet och hennes dotter snart, att för konungen och hans älskarinna fullkomligt dölja de våldsamma känslor, hvilka i detta ögonblick stormade inom deras bröst. La Ramee öfverlemnade armbandet åt Henriette, som emottog det utan att bevärdiga apphittaren med en enda blick eller en enda :acksägelse, och monarken sysselsatte sig ännu en stund med denna förundransvärda likhet, vilken genast ådragit sig hans uppmärksamret. Grefven af Auvergne, hvars planer hoade att förfalla innan de ännu blifvit satta i