Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 3

Förträffligt ! utropade Henrik. Uti friska luften!... Under Guds blåa himmel!... Aldrig är hjertat öppnare än när man äter uti den fria naturen!... Ni, madame, skall blifva värdinna vid denna middag, som de vördade genovefainerne gifva för mig; det skall blifva er första frihetsakt. Tillåt, sire, att jag går och tröstar min far, bad Gabriella. En stund, ja, men ni måste snart vara tillbaka, ty mina minuter äro räknade. Gabriella skyndade bort, och med detsamma kommo några munkar för att uppslå ett stort bord uti bersåen, utur hvilken Espårance och Pontis genast aflägsnade sig. Konungen närmade sig brodern talaren och betraktade honom vänligt förebrående. Det är således på detta sätt, som man älskar och tjenar mig uti detta heliga husn, sade han och pekade på den bortspringande Gabriella. Jag hade en dyrbar skatt, och man öfverlemnar den åt en annan... Jag fruktar att det är fiender och ej vänner, som jag har här! Sire, sade munken, jag skall säga er hvad vår älskade prior skulle hafva svarat, ifall ers majestät yttrat dessa ord till honom: Att röfva en dotter ifrån hennes far är ett afskyvärdt brott, att röfva en hustru ifrån hennes man är endast en synd, och när den unga flickan blifvit tvungen till giftermål, minskas synden betydligt.n Men Gabriella är emellertid gift suckade konungen. : Det är ju också ers majestät ? Ja, men om några dagar ämnar jag låta upplösa mitt äkenskap med drottning Mar-: garetha. Nå väl, om ers majestät kan göra det med. en hög, af-påfven understödd furstinna, så bör det ju vara honom så mycket lättare att