hvilka ni talar så stort, beträffar, så behåll dem, jag vill ej mera hafva någonting att göra med er!... Stanna qvar på er egendom, i morgon skall jag hemskicka erson, markis de Coeuvres, som i alla hänseenden är en aktningsvärd ung man, och hvilken jag älskade som en bror, lika mycket för hans egna förtjensters skull, som för den vänskap jag hyser till hans syster... Stannen alla tillsammans, ni, er son och er måg, jag vill ej mera veta af er!... Jag är född konung af Navarra utan er... jag har blifvit konung af Frankrike utan eder hjelp, och jag skall sätta mig på min tron i Louvern utan edra lumpna tjenster . . . Sire, sirel!... utropade markisen och störtade till monarkens fötter, haf medlidande med mig!.. Bort!... ur vägen!... jag vill ej mera se er!... emellan oss begge är allt brutet. Grefven steg upp, bans familjs ära och hans framtida förboppningar voro krossade; och han aflägsnade sig långsamt, snyftande af förtviflan och skam. Och emellan oss? frågade Henrik sakta och böjde sig intill Gabriella. Ni har varit lojal, sire, svarada den unga qvinnan, blek och darrande, också jag skall vara det!... Ni har hållit ert löfte och blifvit god katohk, jag vill äfven hälla mitt... ifrån detta ögonblick tillhör jag er... men bevara sjelf er egendom. Nej, ni skall bevara den åt mig, Gabriella!n utbrast konungen, hänförd af sin grän kärlek. Svär mig ännu -n gång trohe: u:) vårt gemensamma förbunds namn... Om cr man kommer tillbaka, så mins er ed!... Var lugn sire, jag skall påminna mig att jag tillhör en annan herre... men befria mig snart härifrån ! .