Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 2

ket är mycket möjligt, så är det ett grymt skämt, hvilket gjort en hel familj förtviflad, och som djupt nedslagit en ung qvinna på hennes bröllopsafton, och äfven då är det konungens pligt att taga hand derom. Är ni tokig ! utropade Henrik. Vet ni hvad ni säger!... Hvad angår mig förlorade ikta män och borttappade puckelryggingar? ... Gud är mitt vittne, att jag sjelf, efter en slagtning, går omkring med nedböjdt hufvud och klappande hjerta för att söka mina olycklige undersåter, der de ligga utsträckte på marken, sårade eller döende; och han vet, att jag lika djupt känner förlusten af den lägste soldat som af den utmärktaste general... Men tror ni derför att jag skall färdas land och rike omkring, för att taga reda på er måg... ett missfoster, som jag riktigt känner mig glad öfver att det är fan i våld!... Ventre-saintgris! herr dEstråes, ni anser mig då verkligen för ett dumhufvud!... Ja, till och med om jag viste hvarest er gunstling vore, så skulle jag inte säga er det!... Tänd på edra ljus och sök sjelf! Gabriella och Gratienne, beherrskade af den oemotståndliga kraft, som låg i konungens ord, kunde ej afhålla sig, den ena från att le och den andra från att gapskratta. Är detta ett svar, värdigt mina och min sons outtröttliga tjenster... utropade markisen med af vrede blixtrande ögon. Är detta de underrättelser jag skall hemföra till mina vänner, som vänta mig i Bougival, och till hvilka jag icke vågar återvända af fruktan för deras åtlöje. Om man gör narr af er,, utbrast konungen, uppretad z-nom markisens tanklösa ord, så är det endast hvad ni fört) , m eländige, som misstror Frankrikes konung... en adelsman, hvars sköldmärke är lika obefläckadt som ert!... Hvad edra tjenster, om