Aftonbladet – 21 maj 1856, sida 2

såte ... och jag tror mig kunna försäkra, att ers maj:t nu känner honom. Jag förstår er ej, min herre,, afbröt konungen med höghet. Min far menar att herr de Liancourt har. försvunnit alltsedan giftermålet, inföll Gabriella, hvars förträffliga hjerta på samma gång ville lugna älskaren och beskydda fadern. Försvunnit! utropade Henrik glädjestrålande. Och markis dEstres förmodar att ers maj:t har någon vetskap om hvarthän han tagit väen, tillade Gabriella med ett skölmaktigt eende. Hvad vill det säga ? frågade monarken. Konungar bruka ju veta allt, invände markisen förvirrad. När jag vet, så frågar jag ej, märk det, min herre, inföll konungen strängt. Tack vare er dotter, erfar jag nu först att hennes man heter de Liancourt, och om jag ej misstager mig, så är det en picardisk familj. Ja, sire.n Men den ende Liancourt som jag känner är puckelryggig. Det är bana det är han!s utropade Gabriella. Verkligen, inföll Henrik med ett tvetydigt leende. Nå, det fägnar mig åtminstone att den vanskaplige fjärilen haft nog mycken takt att flyga sin väg och att ej med sin närvaro fläcka en så skön och frisk blomma. Markis dEstres skar tänderna af raseri. Jag vågar ändå anropa ers majestät om att gifva några befallningar för herr de Liancourts återfinnande, stammade han. Om ett dylikt försvinnande härrörer ifrån ett brott, så angår det naturligtvis konungen, då offret derför är en af hans trogne undersåter, och om det endast är resultatet af ett skämt, hvil