Aftonbladet – 19 maj 1856, sida 3

dan samma eftermiddag bort återkomma till klostret, och han betviflade ej att Gabriella, stark genom hans utlofvade bistånd, hade påhittat något medel för att åtminstone några timmar undgå den faderliga hårdheten. Utomdess hade hon ju brodern talaren, denne hemlighetsfulle vän, vid sin sida och han skulle ganska säkert ej tillåta att något våld utöfvades emot henne. Konungen hade således ingunting att frukta, ty alla mot hans lycka hopsmidda planer skulle naturligtvis ögonblickligen förfalla så snart han sjelf anlände. Visserligen var marDe dEstrees frånvaro vid ceremonien i SaintDenis intet godt tecken, och en sorglig aning hade genast bemiäktigat sig monarken när hans ögon förgäfves sökt att, upptäcka en skymt af Gabriella; men som allting kan förklaras, så förklarade Henrik det helt naturligt att ej en far förer sin dotter till ett ställe, der han bestämdt vet att hon skall påträffa en fruktad älskare. Upptagen af alla dessa olika tankar, anlände konungen slutligen i en temligen lugn sinnesstämning till klostret, och den första person han mötte under täckta pelargången var markis dEstrees sjelf, som väl för tionde gången sedan föregående aftonen lemnat sitt rum för att söka efter sin försvunne måg. Vid åsynen af monarken blef grefven så förvirrad, att han ej kunde taga ett enda steg; och. välgångsönskningarne, med hvilka hvarje trogen undersåte den dagen helsade sin rättmätige konung, dogo på hans läppar. Herik hoppade med en ung mans lätthet ned af hästen och närmade sig leende den förskräckte markisen. Hör på, gamle vän, utropade konungen och slog honom förtroligt på axeln, huru kommer det sig att ni är den ende af mina tjenare och bundsförvandter, som ej in